Aftonbladet – 12 oktober 1853, sida 2

Han har fätt sin militåra uppfostran vid artilleriet och itjenstgjort hufvudsakligen som stabsofficer. Det är oss ej bekant att han förr än nu kommenderat! nägon sjelfständig kär. Då mot slutet af polska fåälttåget 1831, Paskiewitsch efter Diebitseh död öfvertog befälet, blef Gortschakoff den förres stabschef. I denna egenskap vepgjorde han planen för stormningen af Warschau och sedan Påskiewitsch första dagen blifvit sårad och sålunda satt ur stånd att aktivt leda operationerna, fulländade -Gortschakoff aktionen den följande dagen. Sedan den tiden har han förblifvit i samma egenskap, såsom chef för Paskiewitschs stab. Under sednare tiden har han varit generalguvernör i Warschau, och säsom sädan -har han nägongång under sin förmans fränvaro eller sjukdom ledt konungarikets angelägenheter. Furst Gortsehakoft är den mest deciderade representanten i armeen af de anti-tyska tänkesätten och en fulländad typ af det rysk-slaviska partiet, Han hatar de tungsinta och spekulerande tyskarne. Denna disposition ledde en gäng för några är sedan till en duell mellan honom och general Rädiger, en tysk och: bjölten på ryska sidån i kapitulationen vid Wilagos och Görgeys förräderi. Frän den stora hopen af ryska officerare och notabiliteter skiljer han sig deri, att han är en man af oförvitlig rättskaftenshet och ära. I Polen har han utvecklat ea utmärkt förmäga att organisera och förvalta en eröfrad provins, och det skulle nästan synas som hade han blifvit skickad öfver Pruth i ändamäl att göra samma tjenst vid slutet af den väntade eröfringen af Turkiet. Med sådana personer som Gortschakoft, storfursten Konstantin, Mentchikoff, Senavine, Lazareft och andra att leda och lifva det länge efterlängtade blodvadet, och med hofvets politik inspirerad och styrd af den fanatiska tron att ödets timma ändtligen slagit, och att Konstantinopel nu-gär att bära sin egentliga benämning cearigrad, czärernas stad, skola vi väl af diplomatiska ränker, hvilkas enda ändamäl är att vinna tid, låta vyssja oss i tron på ropet af Fred, Fred, fastän fred icke stär att finna? — H. M. Konungen inväntas i morgon till hufvudstaden. — Om den Kongl. familjens inflyttning från Tullgarn ha vi icke inhemtat något närmare, än att den förmodas komma att ske inom nästa veckas utgång. — Uti en till K. M. ingifven skrift har majoren P. U. Gussander anhällit, att den patenträtt ä af honom uppfunna mjölkkärl, hvilken under den 6 Juni 1848 blitvit sökanden tillagd för en tid af sex år, och således komme att samma dag nästinstundande är upphöra, mätte blifva utsträckt till den längsta tid som patentförordningen för-dylika uppfiaoingar medgäfve; till stöd för hvilken anhällan sötanden äberopat dels vissa förbättringar, som han å nämnde mjölkkärl under tiden vidtagit, och hvarå ritning och beskrifning blifvit ansökningen vidfogade, dels ett utdrag af landibruksakademiens protokoll för den 16 sistl. April, deruti sökandens förtjenster om en förbättrad mjölkhushällning blifvit i sllmänböt lof: ordade; hvarjemte sökanden slutligen anfört att, då ifrågavarande mjölkkärl först nu, genorå hans oaflätliga bemödanden, börjat sprida sig och vinna förtroende, det för honom biefve en stor förlust om hans patenträtt snart skulle upphöra, äfvensom deti sådant fall vore troligt att metodens hela id6 komme att gå förlorad. Efter inhemtande af kommerskollegii häröfver den 16 nästlidne Augusti afgifna utlåtaåde, deruti kollegium bland annat upplyst, att majoren Gussander, på derom gjord ansökning, nyssnämnde dag fätt sig beviljadt nytt patent, under 8 ärs tid, ä af honom uppfunna mjölkkärl, derå beskrifning jemte ritning blifvit till kollegium ingifne, samt att, vid jemförelse deraf med ofvan omförmälde beskrifning och ritning, det befunnits att de i konstruktionen af de för sökanden den 6 Juni 1848 patenterade mjölkkärl vidtagne förbättringar, hvilka blifvit åberopade säsom skäl för bifall till ansökningen om förlängd patenträtt, åtminstone i hufvudsakliga delar jemväl förekomme ä de mjölkkärl, hvarå sökanden i sistl. Aug. mänad begärt och erhöällit patent, har K. M., som, lika med kommerskollegium, ansett utsträckning af fastställd och kungjord tid för patents innehafvande, vid en tidpunkt dä allmänhetens rätt att begagna den uppfinning, hvars utöfvande dittills varit patentinnenafvaren ensam förbehållen, snart inträder, icke böra medgifras utan särdeles giltiga skäl, under den 20 September, enligt P.T., förklarat, att dä sädana skäl i detta fall ej förekomma, något afseende ä ansökningen icke kunde fästas.