Aftonbladet – 12 oktober 1853, sida 1

detta tvärt emot hvad som måste vara lady Ellinors önskan, och hvad-som tydligen var hennes instruktioner? Allena, allena! Fanny Trevsanion var således i händerna på tvenne tjenare, som voro redskap och förtrogne åt en äfventyrare sådan som Vivian; och detta möte mellan dessa tjenare — dessa afbrutna hänsyftningar på morgendagen, sammanpearade med det namn Vivian hade antagit; behöfde kärlekens oförvillade instinkter någon mer anledning till fasa — en fasa som var så mycket hemskare, som den verkliga form den borde antaga var mörk och obestämd? Jag skyndade ifrån huset och till Haymarket, tog en kabriolett, for hem det fortaste jag kunde (ty jag hade icke några penningar hos mig för den resa jag beslutat företaga;) skickade betjenten i vårt logis att bestölla postvagn och hästar, störtade in i rummet, der Boland lyckligtvis änvu befann sig, och utbrast: ;Onkel, följ mig! — tag med er pengar, mycket pengar! — Någon nedrighet som jag kommit på spåren, ehuru jag. ej nu kan förklara mig, har blifvit begången emot Trevanions. Vi kunna. ännu omintetgöra den. Jag skall berätta er alltsammans under vägen — kom, koml ,Visserligen, Men hvad menar du med nedrighet! — och mot personer af deras stånd — ä nej — sansa dig. Hvem är bofven? Ack, den man jag älskat såsom en vän — den man som jag sjelf bidragit att göra bekant med Trevanion — Vivian — Vivian ! aVivian! — ah, den yngling jag hört dig tala om. Men huru förhåller det sig? — hvilken nedrighet har han kunnat begå emot Trevaniong?. Ni torterar mig. med edra frågor. Hörpå — Denne Vivian (jag känner honom) — han har skaffat sig inträde i huset, äfvensom en betjent, ett redskap som är i stånd till hvarje svek och bedrägeri; denne betjent har bjelpt honom att vinna Fannys — miss Trevanions — kammarjugfru. Miss Trevanion är en arftagerska, Vivian en äfventyrare. Det går omkring i mitt bufvud, jag ken icke förklara mer nu. Ack!