Aftonbladet – 11 oktober 1853, sida 2

Fenny Trevanions. ansigte inuti vagnen, och detta aneigte bar ett sällsamt uttryck, hvilket syntes mig tala om oro och sorg, ech vid hennes sida — satt der icke den qvinna jag hede sett i Peacocka sällskap? Jag såg icke qvipnens ansigte, men jag tyckte mig igenkänna kappor, hatten och den egna stöllringen på hufrudet, Om. jag derutinnan kunde ba misstagit mig, misstog jag mig åtminstone icke i afseende på beijenten som satt barpå. Seende sig om efter en slagtarepojke. som nätt och jemt. undgått att biiiva öfverkörd och un tog sn skada igen genom att utösa alla de förbannelser som Londoner-pöbelspråket kunde åstadkomma, visade mig mr Peacock klart och tydligt hela sitt ansigte. Min första ipgifvelse sedar, jag återbemtat mig från min öfverraskning, Ver att springa ef.er, vagnens. och i hasugheten af denna ingifvelse ropade jag Hällls Men vagnen var ögonblickligen ur sigte, och, mitt ord förklingede i luften. Jag. stadrvade ett ögonblick. uppfyld af. aningar om, något. ondt — jsg visste icke hvilket — men förändsade deretter min, väg och stadvade ej förr än jag hämisude och andfådd befenn mig på S:t James Square — vid porten. till, Trevsnions bue — inve i dess försal. Portvakten hade en tidsing i handen då hen, insläppte mig. sHvar är lady Etlinor? Jag måste ögonblickligen träffa henne. ; . luga värre underrättelser cm herrn, hoppas jeg. eir?o å Värre, underrästelser. om herrn?. — om hvem? — om, mt Trevenionds pVet. si icke att, han. plötsligen blifvit sjuk, sit; och att,en betjent i natt. koramit sösva vbud för at bringa underrättslse deres? Lady Eines bega? gg i väg till hoper klockar to.n sKlockan tio i går afton ?s