Aftonbladet – 11 oktober 1853, sida 1

några dagar sedan om dagen då jag skulle gifva mig i väg.e sOch hvad är det som ni och den ungs flickan ha förafsigt att göra, om det icke blir någon förändring i planerna? är tyckte jag mig märka en lätt, knappt märkbar rörelse i mr Peacocks ansigte, men ban svarade fermt: : I morgon, ett litet möte, i fall vi båda kunna komma ifrån; — Bed mig, jag nu är i mitt helgdagslynne Och böjd att allt bevilja. Svanen återigen sir. Hm! — så att. mr Gower och mr Vivian således äro samma person.a Peacock tvekade. Det är icke min hemlighet, sir; Jag är bunden ef en helig ed, Ni är för mycket gentleman för att vilja genomskåda mörkrets slöja och fråga mig som bär scbhaggbyxor och aiguilletter om en annan gentlemans hemligheter, en gentleman under hvars lydno jag mig befinner.s Huru lätt en man som knappast är tjugo år drages vid näsan af en som är öfver trettio, — hvilken. öfverlägsenhet. det enfaldigaste kräk ändå har, blott deruti att han lefvat med något längre i verlden! Jag bet mig i läppen och tystnade. Ochnx, fullföljde mr Peacock, om ni visrte huru. ni älskas. af den mr: Vivian ni frågade efter! Då jag . händelsevis. berättade honom huru-en ung gentleman kom till mig bakom kulieserna och frågsde efter honom, så lät han. mig beskrifva er, och han sade derpå helt sorgset: Om jag någonsin blir hvad jag hoppas, huru lycklig: skall jag icke skatta mig Iett: än en gång få trycka denna vänliga hand, — hans egna ord, sir! — på min heder! Det finns i kristenheten ej en man, I — Som kärlek, hat, så litet dölja kan.