Aftonbladet – 10 oktober 1853, sida 2

— Generalpoststyrelsen kungör, att det ut sednast utfärdade taxa för utrikes bretvexlingen utsatta prrto för till Förenta Staterna i Nordamerika, Oregon och Kalifornien adresserade bref, som afsändare önska befordrade med de emellan Bremen och Newyork gående ängfartyg, blifvit nedsatt med 10 sk. bko pr enkelt bref och i samma taxa stadgade bestämmelser för de till berörde länder ä nämnde väg afgäende frankerade korisbandsförsändelser i viss mån förändrade, äfvensom att ängbåtsförbindelsen emellan Bremen och Newyork endast kommer att för bref fordring begagnas i det fall att afsändare genom an teckning ä brelven eller försändelserne uttryckligen begärt befordriagen å denna väg. — Till tullinspektor vid Danvikstull i ledigheten efter J. F. Collin lärers, enligt D.B., ge neraltullstyrelsen hafva utnämat ft. d. aktören vid Djurgärdsteatern Isberg. — Om eldsvådan på Tullgarn meddelar P. T. ur ett derifrån sistl. fredag skrifvet enskildt bref följande: sOnsdagen kl. 10 f. m. utbröt, som bekant, eld från vinden genom taket på stora slottet härstädes. Alla skyndade till och buro vatten; men innan spru. tan hann komma i gång, vattenbäring ordnas och mera folk genom ringning i närbelägna kyfkor hunnit hitkomma, hade elden fått mycken utsträckning. Kl. half 1 kom ännu en spruta — frän Äda, hvilken var högst behöflig, enär elden spridt sig till trappan, som gär ned ät öfvervåningen, samt genom golfvet dessutom på ett ställe, hvarest ingen brandbotten finnes. Vi hade ock en mångd handsprutor, hvarjemte vatten ur ämbar kastades i ymnighet öfver elden, så stt den ej kom längre än till en del tak, och skulle denna släckning äfven i Stockholm varit hedrande. En lycka var, att såmycket folk fanns på stället straxt att tillgå, och ingen sparade sig. Emellertid misströstade man länge om utgången, då vi hade sä mänga hotade punkter att på -en äng bevaka, och de mesta saker mäste utflyttas, äfven ur stora väningen. : Ännu kl. half 1 påföljande natten miste en del a brandbottnen uppbrytas, emedaa stenarne glödgade, så att eld blifvit tänd under dem; och hela natten arbetades med att från taket nedkasta plätir, sten, kol, bränder oeh grus. Blästen var rätt stark, men läg lyckligtvis icke ät flyglarne. Den Kongl. familjen är, Gud ske lof, vid god heisa, och af ötriga Ihärvarande är ingen sjuk, fastän vi alla äro ansenligt trötta. Om anledningen till brandens uppkomst vet man ingenting med visshet, men tror ett ellen genom spricka vid något spiselrör banat vig väg till de bjel