Aftonbladet – 10 oktober 1853, sida 1

stand kan Ior Usmanls piiva en kada tri pr nyttfödelse och förädling, hvaremot En genom de europeiska makternas bemedling påtvungen fred skulle; genom känslan af lidna oförrätter som de ej finge hämnas; ännu djupare sänka dem i andlig och sinlig försleppring och ännu Ihastiger: undergräfva den -ringa återstoden af deras nationella oberoendes De vestra europeiska makternas ställning till tvistefrågan är i detta ögonblick ännu dunkel: I England synas sympatierra mer vöch mer vakna för ett bestämdt uppträdande till Portens försvar; och det är klart-ättsuttrycken af nationens tänkesätt.i denha sak icke undgå att utöfva ett stort inflytånde på regeringen. I alla bände!ser saknar det ej sin stora vigt att britiska sändebudet i Stockholm, sir Edmund Lyons, en mai, som med den förtroligaste kännedom af ränknätet som Ryssland så länge spunnit omkr ng sydöstra Medelbafaskusten, förenar: en orubblig karaktersfastbet, värdighet och energi, i dessa degar af sin regering fått befallning att utbyta sin ministerpost mot en: kontre-amiralsbefattning. på den engelska flottan i de turkiska farvattnen Denna hastiga förflyttning har säkert icke skett utan vigtiga orsaker. I Frankrike och de tyska staterna, som sakna patlamenterisk förfatining och pressens frihet, är det svårare att erfera huru opinionen hos folket står. Dock är det merän sannolikt, ati den på båda ställena, utom bofoch embetemannaintreasena, samt börenotabiliteterna, hvilka:öfver allt äro stämda för freden på bvadivilkor som helst, är vida mer till fördel för Turkiet. : . Från Österrikes brokiga lydfolk låter det mycketbetänkligt med undergifvenhetem, i samma män den nya kejsaren synes mera bestämdt, öfvergå på czarens sida. Emeilertid gör ryska czaren sitt bästa att bearbeta desga länders regenter för sina syf:en.. Om man får tro uppgifterna med dsgens post tycks Nikolaus ej vara öfvermåttan angelägen om krigets utbrott, sedan han ännu leginat ridruta för underhandlingar direkt rhed Port2n, och tycka till och med vara villig att medzifva några af de turkiska modifikatiooerta i!den tillämnade noten. Men säkert är att det ej är blott Turkiet och dess öde som i detta ögonblick upptager. Rysslands sjelfherrskare. Utan tvifvel är äfven, och kanske Töreträdesvis, den occidentaliska sidan af den orientaliska frågan ett föremål för de i dessa dagar pågående öfverläggningarne mellan Östra Europas monarker i Warsehau. På ruinerna af det polska riket har czaren kallat sin unga lirjunge af Österrike och sin gamla själsfrände af Preussen att rådslå med sig om Europas öde. — Oimiätz ver förmodligen alltför mycket europeiskt för den nya pheligas alliansen, Ty det heliga skall naturligtvis tsgasitill förevändning för alit som utgår från debsar österns tre vise konungar. Det är eget att se huru nådig czeren i Olmiiz betedde sig mot den franska autokratens sändebud, då ban ville förklara för hela verlden huru mycket han älskade och beundrade hans. despotiska herre, medan det engelska sändebudet snöpligt afsisades från den kejterliga närheteb. Återstår alt se, om Ludvig Napsleon står attövibna för de tre heliga konungarnes förbund mot Europas fribet;. Vi tvifla derom; viljan kan vara ganska god, men med förmågan torde det icke hafva sig så lätt. NapotegnIII her att tacka för sin exempellöra framgång det fina öra. han lånat åt vindkasten af Frankrikes opinioner, den utmärkta kiokhet hvarmed han förstått att vända den franska nationslfåfängan till sin fördel. Vi betvifla att Frankrikes statschef nu skulle våga att Kasta sig för Rysslands fötter, innan nationen ännu bunnit glömma att de gamla miiitärieka traditionerna och löftet om en lyrande hämnd för: Berezina och Waterloo voro ea af de förnämsta grundstenarne hvarpå det nya franska kejsardömets bräckliga byggnad uppfördes. ; Med. Preussens regent torde det deremot icke hafva någon svårighet. Vi känna redan den ryska stämningen hos den närvarande reaktionära regeringens organer, Konung Fredrih Wilhelm IV sjelf är en af dessa karakterer gom konvenera Rysslsnd förträffligt. Att den ena dagen taga munnen full af de mest stdrordiga demokratiska fraser och lofva de mest genomgripande reformer i folktrihetens riktning, för att den andra dagen taga alitsammans tillbaka och genom författningsrevisioner och konservatift reformerande förslager ännu ytterligare inskränka nationens krafer till sjelfverksamhet och göra den till ett lydligt verktyg i sinavembetsmäns händer, att oupphörligt bortblanda-korten för vännerna sf framåtskridandet, och uppkalla de gamla skråintressenas hälfdöda fantomer, för stt splittra och försvaga de stora medborgerliga intressenas kompakta kraft: sådant är det bascule-system hvari Preussiska regeringen så förträffligt utmärkt sig, och hvarigenom det vunnit anspråk på ryska caarens stora tacksamhet; ty ingenting kan för-den moskoviktiska politiken vara välkomnare än införandet af ettsådantsystem bog Rysslands mindre mäktiga grannar, hväris gehom all medborgerlig kraft hos dessa natio oer i grund paralyseras, så att de, rär tiden kommer, må falla så mycket lättare för den ryska kolossens heligaw eröftingslystnad. Huruvida detlilla Sverige fått den äran att något ögonblick sysselsätta uppmärksamheten hos de högåpPotentaterna, som förliden vecka i! Warschau lutat gina visa hufvuden tillsammant öfver Europat karta, är -naturligtvis ej så lätt att gissa. Dock kan väl ändå hända att vår mäktiga granne i ett hästigt ögonblick gjort oss den äran satt rangera oss bland. de trogna fåren, med Österrike. och Preussen, på sin högra sida, eller blend de otrogna g med vesterns hedningars; Frankrike och England, på sin venstrås 00 0 s Det har icke undgått allmänna uppihärksamheten att vår store konservative vederdeloman, Svenska Tidningen, i dessa frågor iakttagit en-skenbar, passivitet och nöjt sig