J mäste äga rum i alla tider, och som icke af någon lagstiftning kan förekommas; men det vill synas undertecknade, att äfsentyret för allmänheten att blifva illa berjenad möste vara större, i samma män som kandtverksidkaren ick3 uti den fria täflan äger en aödrändig sporre, att ästadkomma det bästa möjliga för att bibehlla sioa kunder. Och dä det icke sakDä: mästare som förfirdiga goda arbetev, så lärer det bero ar köparen sjelf, att vända sig till dem som astadkomma de goda arbetena, i fall han icke föredIrager de forfuskade. Den skickiige, handtverkare. bör alltid olifra den som i lävgdea vinner härpä. Iogenstädes har också erfarenheten visat, att den utmärkte och pälitlige tillverkaren saknat sysselsättning derföre, ati andra bredvid hoaom ästadkomma däliga varor. — Förhällandet äfeen här lemnar många exempel på motsatsen, då alla de handtverksmästare som befiana sig i välstånd, tillika kunn? räknas säsom de skickligaste eller drifrigaste i sin rörelse. I anledning af sökandernes vid denna 4 gjorda yrkande, att flare handtverk, än som i S:n fianas uppräknade, böra vara underkastade mästerskaps vi: nande efter föregånget afläggande af måstareprot, utbedja vi oss underdönigst att få fästa Eders Maj:ts aädiga uppmärksamhet på nägra mäbända mindre all: mänt bekanta förhällanden, som hos oss äsiadkom mit den öfvertygelsen att mästerprofs aflåggande äro bäde iadamälslösa, derföre att de föga eller intet bevisa i afseende på godheten af de artiktsr en mästare fram ie!es kan komma att på sin verkstad förfärdiga, och lämpliga säsom ionebärande en öfreiflädig, nen för Rnängen ung man länge känbar utgift som bättre behöfde användas till verktygs anskaftande eller till förag för haus blifsande rörelse. Det är alltför väl bekant, för att kunna bestridas, huru det ofta tillgätt vid dessa mästerprofs afiirgande under den tid de förra skräförfattniegarna ännu voro gällande. Den som bade penningar och reiationer slapp lätt ifrån saken, om de gamla mästarne ville apptaga honom ibland sig; det hände då ej sällan stt ea god vän fick förfardiga det verkliga mästerprofvet, medan arbetet för sökanden egentligen bestod i att traktera de sä kallade skädemästarae. Var iter sökanden utan bekantskap eller förmögenhet, eller var han för sin skicklighet fruktad af de förutvarande maåstarne, så hände det mängen gäng att stora oeh obilliga svärigheter lades bonom i vägen, dels ander profvets förfärdigande, som derjemte alltid är :örenadt med dryga kostnader, dels vid dess bedönande. Huruvida något af dessa missbruk snnu stundom kan förekomma, vilje vi ej bedöma; någon fullkomlig kontroll deremot finnes dock icke. Masterprofs afläggande lemnar i alla fall ingen visshet derom, att goda varor jemväl sedermera alltid varde förfårdigade på mästarens verkstad, ty ettvackert prof förhindrar icke mästaren att efterät förfärliga mindre dugliga artiklar, och om ban har en verkstad med flere arbetare, så är det vanligen icke nan sjelf, utan gesällerne och lärlingarne, som förfårdiga hvad som hos honom beställes. Bemödandet att erhålla väl betaldt för en god vara och att bibehälla kun?er och afsättning, blir alltid den säkraste fortfa-ande driffjedern till förfärdigande af godt arbete; men iakttagandet af detta bemödande beror ej derp2, att mästerprof blifvit aflagåt, utan på handtverksidkarens karakter, ordoing och den skicklighet, sor, utan afseende på sädant prof, kan viana och bibehälla förtroende. Ett annat ändamäl med mästerprofs afläggande kan visserligen tänkas, nemligen att mästaren derigenom skall ädagalägga sin duglighet och befogenhet till lär lingars undervisning; men äfven detta ändamäl vinaes föga. Ty i de flesta fall få lärlingarne under de första ären ingenting lära, som lemnar dem tillfälle stt göra framsteg i handtverket; och den undervis aing som de sedermera slutligen erhälla, meddslas dem, med få undantag, icke af mästaren sjelf, utan af ge sällerne, som icke aflagt nägot mästareprof. Då vi ansett oss böja uttala denna tanka angående mästareprofven säsom en allmän grundsats, och på det Eders Maj:t mä erhålla närmare kännedom om verkliga förhällandet, drista vi oss likväl derföre icke att begära mästareprolveas afskaftande för de yrke., bvari de nu äro införda, utan anhälla endast ucder dänigst, att afläggandet af sädane icke må blifva påbjudet för ännu flera, samt önska säledes, att den ifrågavarande 3:dje :n i författningen mä, med afslag å sökandernes obilliga, mot allmän rätt stridande, och i flera hänseenden för dem sjelfva skadliga an spräk, få förblifva oförändrad. Uti 4 5 hafva sökanderne yrkat en förändring, som synes oss både orättvis och omensklig mot qvinnoköoet af deras egen klass, enär de vilja utesluta enka, frånskiljd hustru eller ogift qvinna, som är i utöfning af handtverk, från dess fortsättande om hon träder i aytt gifte. Genom bifall till denna sökandernes begäran skulle nemligen exempelvis inträffa, att om en fattig enka efter en kandtverkare, med flere bsrn, som kanske rsdän kunnat lära att hjelpa till i fadrens sandtverk, gifte sig med en fattig handlande, som rore enkling och hvars barn kanske kunde i nägon män biträda honom, så skulle säväl hustruns som hennes barns underhåll, så läcge de sednare ännu åro i huset, falla mannen till last, och torftighet och aöd uppstå, i stället att en sådan förening eljest måhända kunde bidraga till ömsesidig förkofran, och alla barnen dragas fram till nyttiga samhällsmediemmar. Ieke heller kan det antagas, att en enka som törmär drifva verkstad medan hon är ogift, dertill skall blifva mindre skicklig derföre att hon träder i nytt gifte. Tvärtom är det antagligt, att hon derigenom kan er hälla ett troget biträds för tillsyn vid rörelsen och de yttre affärernas skötande, som kan leda till geaensam bätnad. Eburu denna fråga icke vidrör under ecknades personliga intresse, sä hafva vi dock, i känslan af den orättvisa, som ligger i sökandernes ayssnämada begäran, icke kunnat undertrycka den! tankan, att deruti förräder sig en smäaktighet, för! hvilken söksanderne icke sjelfva gjort sig närmare reda, emedan de eljest sannolikt skulle, åtminstone i: denna del, fuvonit grannlagenheten bjuda att ej framträda med sitt förändringsförslag. (Forts.) AE mn RINNA ND (