Article Image
VI Ku. På hemvägen beslöt jag att titta in på en anspråkslös källare, i hvars kafferum kaptenen och jag vanligen spisade middag. Jag hade just uppnått trappan till denna källare, då en diligenee kom skramlande framåt gatan och körde upp till stt värdshus af mer anspråksfullt utseende än det der vi tagit in, samt beläget några få hus ifrån det sistnämnda. Vagnen stannade och min blick träffades af Trevanios livre, som var mycket eget. Förmodande att jag misstagit mig, närmade jag mig till mannen som bar livreet, hvilken just hade nedstigit från vagnstaket och nu, medan han betalade kusken, var sysselsatt att gifva sina befallningar till en uppassare som utkom frän värdshuset — Halft-om-halft, utan kalt! Tonen af denna röst tycktes mig bekant, och då mannen nu såg upp, fann jag framför mig mr Precocks drag. Ja, det var utan all fräga han. Polisongerna voro bortrakade — der syntes spår af puder i håret eller peruken — Trevanions livr (ja det var verkligen detta livre — med vapenknappar oeh allt) på denna ståtliga figur, som jag sett i en tempeltjenares mer ärofulla drägt. Men mr Peacock var det -— Peacock förvandlad, men likväl Peacock. Innan jag hunnit återhemta mig från min förvirring, märkte jag en qvinna stiga ur en kabriolet, hvilken syntes hafva stått och inväntat diligencens ankomst, och skyndande fram till mr Peacock, sade hon i den gälla otåliga ton som är vanlig hos de vackraste af det vackra könet. — Sä sent ni kommer — jag höll just på att fara min väg. Jag måste vara tillbaka till Oxton i natt., Oxton — miss Trevanion vistades på Oxton! Jag befann mig nu tätt bakom de båda samtalande — jag lyssnade med hjertat i örat. Det skall ni också, min vän — det skall ni; men kom in nu, om ni behagar.s Nej, nej; jag har blott tio minuter på mig för att kunna passa på diligencen. Har ni vågot bref till mig från mr Gower? Huru

8 oktober 1853, sida 3

Thumbnail