Till — till London Bridge, sade mr Peacock. Karlen steg upp på kuskbocken och det bar af. Nåväl, mr Peacock, jag väntar på ert svar. Jag ser på ert ansigte att ni står i begrepp att säga mig en lögn; jag räder er att tala sanning. Jag vet icke hvad som berättigar er att fråga mig,, sade mr Peacock trumpet; och i det han lyftade sin blick från sina egna knutna näfvar, mätte han mig från topp till tå med ett så hämdgirigt uttryck, att jag fann mig föranlåten att afbryta hans forskning genom att yttra: Vill ni byggnaden angripa? såsom Svanen frågande säger; sönskar ni att jag befaller kusken att köra till S:t James Sqvare?s Åb, ni känner min svaga sida, sir; en man gom kan citera Will — den milde Will — ban har mig i sin makts., svarade mr Peacock i det bans ansigte mildrades och han utbredde sina händer på knäna. Men om nu en man råkar komme af sig i verlden och, sedan han förut en gång haft tjenare, ser sig nödsakad att sjelf tjena, — jag blygs ej för Er säga hvad jag är.s :Svanen säger: Er säga hvad jag var. mr Peacock. Men nog nu om den strunten; hvem skaffade er plats hos mr Trevanion?s Mr Peacock såg ned ett ögonblick, fästade derpå sina ögon på mig och sade: Nåväl, jag vill berätta er det: ni frågade mig då vi sednast råkades efter en uvg gentleman — mr — mr Vivian.s Pisistratuvs. Fortfar. PracocKk. Jag vet ni har ingen anledning att vara ond på honom. Dessutom, ban idkar ett blomstrande yrkes, och endera dagen — märk mina ord, eller snarare min vän Wills — Den tränga verlden tyglar han lik en Colossus. Ja, på min öra skall han icke det. (Förte.)