Aftonbladet – 8 oktober 1853, sida 2

egendomens förkofran, hvilka den stackars gossen påbörjat och hvilka jag mäste afsluta. Hvad menar ni det är som förer mig till Fudge Fidget? Jo, sir, de äro agenter för en fördömd kolgrufva, som min kusin återupptagit i Durham, för att belasta mitt lif med ytterligare trettiotuten pund om året! Huru skall jag kunna depensera alla dessa penningar? — buru skall jag kunna depensera dem? Der fiones en kallblodig öfverförvaltare som säger att barmhertighet är det största brott en man som befinner sig på en hög samhällsställning kan begå; den demoraliserar de fattiga. Föreställ er, ett halft dussin af mina farmers klagade hos mig att deras arrenden voro för höga, och jag skref dem till att arrendena skulle blifva nedsatte. Nu blef der ett kolorum — man skulle ha kunnat tro att hinnel och jord hölle på att falla tillsammans. Om en man i markisens af Castleton ställning ger exempel på att utarrendera jord under dess värde, huru skola de fattigare godsegarne i grefekapet då kunna existera? — eliter om de för sitt sjelfbestånd bibehålla de högre arrendena, hvilken orättvisa att blottställa dem för beskyllningen att vara snikna husbönder, vampyrer och blodsugare. Det är följaktligen klart, att om lord Castleton nedsätter sina arrenden, (de äro allaredan för låga,) ger han en dödsstöt åt sina grannars egendom, i fall de följa hans exempel, eller åt deras karakter om de icke göra det. Ingen menniska kan föreställa sig huru svårt det är att göra godt, så framt icke lyckan ger honom hundra tusen pund om äret och säger: Se der, gör godt dermed Sedley Beaudesert kunde följa sina nycker, och allt som kunde sägas om honom var, att han var en enfaldig, godhjertad karl. Men om lord Casileton följde sina nycker, skulle ni tro honom vara en andra Catilina — omstörtande freden, och undergräfvande hela nationens välmågals Här tystnade den olycklige mannen och suckade tungt; derpå vandrade hans tankar i en ny sorgekanal, och han återtog: sAck, om ni endastkunde se det itora ödsliga hus man väntar att jag skall be