meddela honom hennes önskan och hon sade derpå tankfullt: Jag tror ban har en son och jag har höst alt det är någon olycklig misshällighet dem emellan., Hvem kan hafva berättat er det?, frågade jag öfverraskad, enär jag visste huru väl Roland hade förvarat hemligheten af sina familjesorger. Jo, jag hörde det af någon som kände kapten Roland — jag har nu glömt när och hvar — men är icke så förhällandet? I Min onkel har icke någon son., I Haru!la I ;Hans son är död., p sHvsd denna förlust måtte hafva smärtat honom l Jag svarade ingenting. I Men är han säker på att hans son är död! Hv Iken glädje om han skulle ha misstagit! sig — om sonen ävnu lefdels I N-j, min onkel har ett modigt bjerta och han är undergifven; men förlåt mig, har ni! hört något öm denne son? Jag! — hvad skalle jag hafva hört? Jag skulle likvål gerna vilja af er onkel sjelf effarå hvad han skulle vilja förtälja mig om I sina sörger — eller om der verkligen kan fionas någon möjlighet att — Att — hvad? Att — att hans son ännu lefver. Jag tror det icken, sade jag, soch jag tvifJar på att Di får veta mycket af min onkel Det tigger likväl någonting i edra örd som motsäger deras skenbara mening och föranleder mig att misstänka det ni vet mer än ni vill omtala. I D:plomat ! sade lady Ellinor, halft leende; men derpå antog bennes ansigie ett nästan sträcgt star och hon tillade: Det är för4 tinka det om far skall hata rn sont tU Roland hata sid son! Hvåd är Han gör der siledes ickel Försäkra mig derom; Jag skall bufva rå glad att erfara det ag blifvit missledd.,