Aftonbladet – 6 oktober 1853, sida 3

MTIeREa URRUe, SU BLUUJA BIIUTGRSTAR SMB vagussidorna och försöka antaga en behaglig lJaställnings. Damerna göra sig underrättade om åtskilliga hästars chancer och hålla vad I med kavaljererne på nägra af dem om så och så många dussin franska handskar ur Pivers magasin vid Regent Street. Här stöta vi på ett par vackra vandrande zigenarflickor med morisk hy och mörka blixtrande ögon samt klädda i röda halsdukar. De äro spåqvinnor och påstå sig kunna säga oss värt tillkommande öde; de stå vid sidan af en vagn full af gardesofficerare och försöka öfvertala iem att läta spä sig: lät mig korsa er hand med ett silfvermynt, min vackra herre, och jag skall säga hvad eder älskarinna tänker om er och hvilket lyckligt lif ligger framför ers — säga de smekande. Officerarne skratta, kasta shillingar åt dem och erbjuda dem cigarrer och champagne. Der, omgifven af en mängd studenter och unga glopar, står en kringvandrande roulettebankör med sitt spelbord; silfver och guldstycken utkastas ifrigt på tafian af de bivistande narrarne, men underligt nog! kulan stannar merändels der den minsta insatsen ligger och bankören sopar ögonblickligen sin vinst ner i rockfickan och är strax färdig att begynna på nytt. Han kastar emellanåt oroliga blicIkar till höger och venster och ber spelarne skynda pås och lägga ut igen,: abe quick, be quick, gentlemen! I cant stay longs! säger han liksom medvetande att hans yrke icke är af de allra lofligaste. Men hvad står på? med blixtens snabbbet lägger han ihop tafia och bord och kilar plötsligen bort mellan vagnshjulen, ty han har just fått sigte på en Ipolismans blåa frack emellan vagnskorgarne. En ovanlig rörelse märkes nu ibland folkhoIpen omkring hippodromea och en klocka ringer vid stora tribunen; detta är tecknet att Ikapplöpningarne skola begynna, det är tid derföre att vända tillbaka till vår vagn och intaga en god position. Flera mindre löpningar begynna först, i hvilka ej mer än 7,9 å 12 hästar på samma gång deltaga. Hästarne äro alla fullblodiga (thorough bred), med manen flätad för att ej genom lufttrycket hindra farten; sadlarne och betslen hafva sin vissa tyngd och äro af de minsta och lättaste dimensioner. Jockeerne, som spela en så betydlig rol uti kapplöpningarne, och på hvilkas skicklighet och redlighet lyckan ofta beror lika mycket som på hbästarne, äro små och magra, lätta och smidiga — oundgängliga egenskaper för en god jockey — de äro klädde i runda mössor, silkesvästar med vida ärmar af olika färg, samt hvita skinnbyxor och små ridstöflor. Skulle en jockey vara lättare än den bestämda vigten, så fylles häns stöflar eller sadel med blyhagel tills han erhåller den bestämda tyngden. I början och under första tredjedelen af cirkeln tyckas de ej anstränga sig mycket, de hålla tillsammans i sällskap och galoppera med en obeskriflig lätthet, hästarne utsträckte som harar och jockeserne med nedböjde ryggar. Man ser emellertid, när halfva afståndet är tillryggalagdt, att de bereda sig att täfla på allvar; ty ridspöna och sporrarne begagnas flitigt. Blott. en fjerdedel af banan återstär nu öch redan äro flera för mycket efter för att ega någon chance. De göra icke desto mindre sitt bästa pour sauver Ibonneurs, men den egeniliga vilan är nu väsentligen endast emellan 3 eller 4 hästar som stundom äro i bredd, stundom blott några steg efter hvarandra. Ridspöen anlitas mer och mer, sporrarne innuggas djupare och djupare, folkmängden hurrar, viftar med hattarne och parerar i sista ögonblicket! Hästarne framkomma utan att hofvarne synas röra vid marken! Några famnar skilja dem nu blott från xihegrand Stands, framför hvilket en bäst slutligen framilar med ett hufvuds längd framför de öljande och hvilken derföre Helsas med hurrarop, gäsom vinnande. Den fart hvari de komma är vanligen så stark att de behöfva många famara längd innan de kunna göra halt och jockerna sitta af. Hästarne omgifvas genast af deras gare, smekas, klappas (sedan sidorna förut blifvit öppnade med sporrarn al), betäckas med äcken, ty de drypa af svett, och ledas en viss vid sakta omkring innan de insättas i stallen. Skulle en häst, efter att ha blifvit långt efter : början af löpningen, oförmodadt vinna terrain och småningom öfvertaga sina föregångare, samt till slut vinna, så är scenen naturligtvis leat mera animerad och jublet dess större. Då man betänker att större delen af alla de tusende åskådare, hvilka bivista dessa löpvingar, genom penningeinsatser äro mer eller nindre intresserade deruti, är det lättare att na än beskrifva den ångest och otålighet, !en nervösa spänning och retelse, som öfverallt märkes i mängdens ansigtsdrag, under det den med giriga blickar följer täflingen och med tillbakahållen andedrägt afvaktar dess utgång. Fabelaktiga summor vågas ibland bärpå; ruin eller rikedom beror för mången årligen häraf, och det är derföre ej underligt om menniskans passioner och sinnesrörelser vid ett sådant tillfälle uppenbara sig uti alla sina skiftningar och olika yttringar. Men kl. är nu 74 3 och täflan för de stora och ryktbara Derby Stakes, hvilka gifvit dagen sitt namn, skola nu begynna. Detta är hufvudpunkten i festprogrammet, emedan det deri heter: 1852 års Derby Stakes af 50 pund hvarje insats med 181 subskribenster, för 3 års fålar af begge könen; egaren af den andra i ordningen kommande häosten att emottaga 100 pund utur massan och egaren af den vinnande att betala 100 pund vtill polisen och 50 pund till domaren. Längd slY, eng. mil. Antal hästar 27. Vinsten består säledes af ej mindre än 9050 pund — en rätt artig summa! — hvarom ej mindre än 27 hästar äro färdiga att täfla. : Parisarne, som anse en löpning med 10 el. ler 12 hästar sågom något tout å fait mag. nifiques och såsom ett non plus ultra af den mest pitttoreska syn man kan se på xthe turfe (kapplöpningsfälte:), må väl förvånas och få en något lägre tanka om gtansen i sina kapplöpningar, då de för före ogngan Må