Aftonbladet – 6 oktober 1853, sida 1

i 4. F. Almlöfs Kryddbod vid Eöpmantorget; i P. om vid hörnet sf Högbergsoch Tullportsgatorne; i M. A. Törngrene vid Kungsbacken; i W. 4. Lindströms, i P. MM. Hööks vid Nybrogatan å Ladugärdslandst; tilar beräknas priset eler det utrymme de upptags. ES också varit, att en otalig matsa af förslag till ändringar eller tillägg i grundlager, allmän lag, ekonomiska, financiela och beskattningslagar m. m. i form af motioner vid riksdagens början ins römmat på stönderres bord, och den tid-af en månad från riksdagens början, som riksdagsordningen lemnar öppen för väckande af nya motioner, har till största Jelen åtgått för deras uppläsande och remitierande till utskotten. Att förslagens tealrikbet äfven sedermera inom utskottsarbetena betydligen medverkåt till förökande och förlängande af riksdagsarbetet är bekant, helet de flesta af denna massa utaf motioner oftast icke varit af motionärerne på förhand mera fullständigt utarbetade, utan väntat att i utskötten icke bloit blifva diskuterade, men äfven att just der erhålla sin utarbetning till verkliga lagförslag. Det är klart att detta öfverdrifvet stora antal af lagförslag mycket bidragiticke blott till riksdagarnes längd, uten äfven fill att minska deltagandet för de vigtigare frågorna, då det delatz mellan 4å mångs, och men her derföra ofta: påtänkt inskränkmingar iden 8. k. mofionstiden eller andra åtgärder, för att söka sätta en damm för berörde mindre lyckliga öfverflöd. I detta hänseende hvilar äfven sedan sista riksdag till afgörande ett särskildt förslag, enligt hvilket 1:a mom. i 49:e rikedagsordningen skulle erhålla följande tillögg: Förena sig -tvåtredjedelar af stöndets närvärsnde ledamöter. uti beslut, att: vägot inom: detsamma af riksdagsman väckt förslag skall utan remiss nedläggas; då bör det dervid förblifva.n I det nu hvilande stora förslaget till ändringar i grundlagarne är motionstiden inskränkt till. tre veckor. Hvad verkan det ena eller andra af dessa föreslagna -stadganden skulle medföra för ändamäålets vinnande lemna vi nu derhän, emedan frågan derom i alla fall ingenting verkar emot motionsfloden vid det stundande riksmötet; men i stället taga vi oss den friheten att till de blifvande representanternas benägna bebjertande hemställa, att hvar och en i-sin stad må söka att minska riksdsgsbördan gemötionernas inskränkande till geådana ärender som äro verkligt maktpåliggande. ; Vi hafva väl icke hört omtalas rågot motstycke till hvad scm egde rum vid ett riksdsgsmannavsl inom bondeståndet i Westergötbland år 1850, då vid sjelfva: valtilifället upplästes 46 gärskildå motioner, hvilka af elektorerne godkändes och öfverlemnades till den utsedde riksdagsmannen för att framlemnas vid riksdagen, men att otaliga motioner redan äro i fråga kan dock tagas för gifvet. Långt ifrån att uttala någon önskan, enligt bvilken repregentanterna skulle minska sin verksamhet för att vid riksdagsförhandlingarne gifva offentlighet åt sina komfnittenters tänkesätt och uppdrag, är det tvärtom öfverensctämmande med de grundsatser om folkfrihet, till hvilka vi bekänna oss, att representanterna på förhand göra sig noga underrättade om opinionen hos folket, för att vid riksdagen kunna med desto större tillförsigt och trygghet uppträda på detsammeas vägnar; men deraf följer icke att hvarje repregentent särskildt skall freamstölla motion i de ämnen som företrädesvis ligga hans valmän om bhjertat. Största antalet motioner framkommer i bondeståndet, och i vissa der mera allmänt omifattade angelögenheter, såsom skjutsfrågan, Ibränvinsfrögan, m. f., afgifvas 30 ä 40 sörskilda motioner; mellan. hvilka ofta icke sä stor olikhetförefinnes. Om motionärerne, i stället att på ett sådant sätt hver för sig framträda med mindre fullständigt utredda och motiverade förslag, förenäde sig, då de i sjelfva verket sträfva åt samma håll, om gemensamma motioner, som: då kunde blifva mera omfettände och icke endast bättre framställa ämnet, uten äfven gifva en större betydelse åt förslaget, när det utgick från många representanter från särskilda trakter af landet och således borde anses vara uppburet af en mera spridd opinion, skulle sådant icke blött i högst betydlig män minska mötionernas antal, utan äfven gifva en större värdighet åt de förslag som framställdes. ; Vid uppgörandet af sådana gemensamma mör tioner kommer det naturligtvis väl till pass att hvar och en af.de deliagande representänterna från de särskilda orterna medför sina och sina orters erfarenheter, åsigter och önskningar; ty dessa kunna då i många fall på förhand sammanjemkas och bopföras till ett helt med en viss betydenhet, i stället att de nu i sitt splittrade skick visa sig af en underordnad beskaffenhet och ofta synas icke tjena till något annat än att motionärens namn blir tryckt i riksdagsförhandlingarne och i tidningerne. Om vi t. ex. vända oss till den nu i landet mest agiterade frågan, den rörande bränvinslagstiftningen, så kunna de olika hofvudmeningarne indelas i två eller tre hufvudklasser: dersg gom vilja hafva bränvinsbrinningsrättigheten skiljd från jorden för att införa ifabriksbränning med hög skatt; deras som försvara den gamla husbehofsbränningen och I vilja befria den från -konkurrens med större fabriker; samt deras som önska bibehållandet af både husbehofsbränningen och den nu i mindre skala drifna fabriksbränningen, endast med någon förhöjning i skatten. Mellan dessa meningar skulle, enligt vår framställning, motionärerna kunna dela sig och således ej mera ön Itre motioner i denna fråga komma att afgifvas. Skulle, såsom vi hoppas, regeringen i detta änine afgifva ett genomgripande förslag, kunna de eäskilda motionerna blifva än färre. Enahanda kunde förhållandet blifva inom landra grenar af lagstiftningen, såsom rörande Itullfrågan. skjutsningsbesväret, allmänna be