Aftonbladet – 5 oktober 1853, sida 2

med sotpartiklarne dansande efter sig, och svär. jer till: Nedrökt nu igen. — Vid all röks och alla lågors fader, går jag icke och spisar på zlubben Ia Allt detta torde ganska sannolik ha tilldragit sig innan skorstenen drogs upp aågra fot närmare himlen; och nu eger törhända denna länge lidande familj det lyckligaste hem i hela trakten. Sådana påfund för att blifva af med röken! Det är icke hvar och en som nöjer sig med ati höja sin skorsten; andra sätta på den ihåliga plågaren allahanda besynnerliga hufvar och mössor. Här tjena patenthufvar på samma gång såsom väderflöjlar och svänga fram och tillbaka med vinden; der stå andra så fast, som om de hade ordnat sina affärer genom en sic jubeoa. Men af alla dessa hus, hvilka man på gatan passerar förbi, omedveten om hvad som tilldrager sig derinom, finnes det icke ett bland buudrade i hvilket man icke haft böfvein till besvär att bota skorstenarnes inrökaing! Vid denna betraktelse afskedar filosofien ämnet med den slutsats, att antingen man bor i en hydda eller ett palats, är det första man har att göra att se efter eldstaden — och laga att man blir qvitt röken. Nya skönheter kalla oas. Hvilket ändlöst böljande i vexlande bråddjup och stigningar: här en lutning, der ett zigzag! Med hvilket majestätiskt förakt det der taket till venster reser sig! Det är utan tvifvel ett Geniets eller Gins palats, (hvilket sednare är det egentliga af Aladdin använda arabiska ordet för dem som bygga slott af intet.) Då du ser blott taket af detta mot skynsig stolt aftecknande palats — huru allvarliga äro ieke dina betraktelser! Törhända tindrar en stjerna deröfver, och ni fanderar på milda ögon långt borta; medan nmedinunder på tröskeln — nej, fantomer, vi se er icke från vär vindskupal Gif akt, der borta, detta tvärbranta fall —