Aftonbladet – 5 oktober 1853, sida 1

FAMILJEN CAXTON.) En familjtafa Trettonde delen. Det låg någonting så lugnt och djupt i detta moderlösa barns ömhet, att man icke greps deraf ögonblickligen, såsom af det mera stormande utbrottet af ett barns tillgifvenhet, hvari vi veta att den första leksak som faller i dess hand skall efterträda oss. Jag kysste min lilla kusins bleka ansigte och sade; Och jag också, Blanche, har min kristall; och då jag ser deri skall jag blifva mycket ond om jag finner dig sorgsen och grubblande, eller sittande alleha. Ty du bör veta Blanche, att det endast är sjeltviskhet. Gud skapade oss icke för att vi skulle sitta och betrakta bilder i kristallen, bygga tomma luftslott och grubbla i enslighet och sörja öfver hvad vi icke kunna hjelpa — utan för att vi skulle vara lifliga och verksamma — för att vi skulle bereda andras lycka. Se Blanche, hvilket förtroende jag ämnar testamentera dig. Du skall fylla min plats hos alla dem jag öfverger. Du skall föra solsken hvarthelst du frraglider med dessa lätta, milda steg — antingen till din far, då du ser hans ögonbryn sammandragss och hans armar korslägas, (men det gör du alltid), eller till min far, då böckerna falla ur hans hand — då han vandrar fram och tillbaka i rummet — då skall du smyga dig till honom, lägga din 4) Se A.B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212, 214-218, 220,(221, 223, 224, 226, 227 —229.