Aftonbladet – 5 oktober 1853, sida 1

och gör det sig till godo, skall hon förnya sina besök; hvarom ieke — ilur ad astra? Och dervid påminnes jag om en af Mariana i hans Spaniens Historia mycket nätt berättad tilldragelse. huru de Spanska konungarnes förirrade här fördes ut ur bergen genom Losapasset med tillhjelp af en herde som visade dem vägen. Menz, säger Mariana i förbigående, snögra påstå att herden var en engel; ty sedan han visat vägen, syntes han aldrig mer.. Det vill säga ledsagarens englaväsende visade sig endast en gång, och sedan han fört hären på rätta stråten, lemnade han den att kämpa eller löpa sin kos, allt ef. ter som den var sinnad till. Jag betraktar nu denna herde eller engel såsom en ganska god bild af min lycka. Dess uppenbarelse visade mig vägen bland klipporna i den stora Lifvets strids;, det berodde derefter på mig sjelf att hålla i mig och fullfölja min väg! Se mig nu i London med onkel Roland. Mina stackars föräldrar önskade naturligtvis att ledsaga mig och om skeppsbord se den sista skymten af äfventyraren; men jag som insåg att skiljsmessan skulle synas dem mindre grym vid hemmets härd och medan de kunde säga, han är med Roland — han har ännu icke lemnat landete — påyrkade att de skulle qvarstanna; och så sade vi hvarandra farväl. Men Roland, den gamle soldaten, hade så många praktiska lärdomer att gifva. kunde: bjelpa mig så mycket vid valet af min utredning och anstalterna för resan, att jag icke kunde afslå att dela hans sällskap ända till slutet, Guy Bolding, som -ferit att taga afsked af sin far; skulle sammanstöta med oas i-staden likasom -mina anspråkslösare Cum. berländska följeslagare. Som min onkel och jag stämde fullkomlig öfverens i afseende på hushållning, så hyrde vi in oss i ett tarfligt hus i City; och det va