Aftonbladet – 5 oktober 1853, sida 1

hand i hans, föra honom tillbaka till hans böcker och hviska: Hvad skall Sisty säga i fall hans yngre bror, den Stora Boken, icke är fullvuxen då han kommer tillbaka? — Och min stackars mor, Blanche! — ack, huru kan jag råda dig i detta fall — huru kan jag säga dig hvar du skall finna tröst för henne? Men, Blanche, smyg till hennes hjerta och blif hennes dotter. Och för att motsvara detta trefaldiga förtroende, får du icke nöja dig med att se bilder i kristallen — förstår du mig? vAck jan, sade Blanche, upplyftande ögonen från hvilka tårar rullade, och hon lade beslutsamt armarna i kors öfver bröstet. Och se nu Blanche,, sade jag, huru, medan vi båda sitta här på denna fridfulla kyrkogård -och hemta ny styrka för lifvets pligter och omsorger, se huru stjernorna framträda, den ena efter den andra, för att le emot oss, ty äfven dessa lysande klot fullborda sin förelagda bestämmelse. Tingensynas närma sig Gud i förhållande till deras förmåga af lif och rörelse. Af alla ting borde menniskosjälen vara den minst tröga och overksamma, Se huru fröet växer upp öfver sjelfva grafvarna — det växer hastigt och grönt — men hvarken så hastigt eller så grönt, min Blanche, som hopp och tröst från de menskliga sorgerna.n Fjortonde Delen. I Kar. Det findes en skön och märklig strof hos Dante: (som måhända icke ådragit sig den uppmärksamhet den förtjenar,) hvariden sträfve Florentinaren försvarar lyckan mot de populära anklagelser som slungas emot henne. Efter hans åsigt, är hon en englamakt, af det högsta väsendet bestämdt att leda och ordna