Aftonbladet – 4 oktober 1853, sida 1

nom en mycket anti-jemlikhets afhandling om tjenareg pligter mot sina husbönder. Hvad skulle den Gamla Verlden ha gjort för denne man! V Kar. Jag hade icke brädskat med mina anordningar, ty förutom min önskan att göra mig bekant med de smä nyttiga handaslöjder som torde blifva nödiga för mig under ett Lif som gör den individuella mannen till en stat i rig sjelf, så ville jeg naturligtvis göra mina suhöriga förtrogna med tanken på vår skiljsmässa samt anordna och förse dem med alla sådana ereättningar eller förströelser, till godtgörelse för förlusten af mig, som min rika inbiliningskraft kunde påfinna. För Blanches, Rolands och min mors skull förmådde jag kaptenen till ett motsträfvigt bifall till hang svögorskas förslag att slå tilsammans våra emå illgångar och dela lika uten afseende pi hvilkendera som iaeaite mest i firman. Jeg föreställde honom att så framt han icke gjorde sia stolthet detta offer, skulle min mor blifva fullkomligt utan dessa små vigtiga vanor och syeselsättnivgar — dessa små husliga nöjen som äro qvinnan så kära; att allt umgänge med grannoskspet skulle blifva omöjligt, och stt min mors tid skulle blifva henne en så tung börda att hennes enda tillflykt vore att fundera på den frånvarande sonen och oroa sig öfver honom. Jag sade horom i förtroende, att om han envisades i denna falska stolthet, skulle jag öfvertala min far att lemna tornet. Des:ia föreställningar lyckades; och gästfrihet hade åter börjat i den gamla salen, och en krets af sqvallersystrar hade omgifvit min mor — grupper af stojande barn hade slätat Blanches lugna panna — och kaptenen var sjelf en gladare och sällskapligare man. Mitt nästa mål var att få min far att gripa sig an med den Stora Bokens fullbordande. Ack, sirs, sade