Aftonbladet – 4 oktober 1853, sida 1

of uti det innerliga deltagande han hyste för le lidanden till hvika han varit vittne ibland let elände som åtföljer millionernas välde, och ti en halfbildad, lidelsefull, allvarlig mnaturs obestämda trängtsn. Småningom förmådde jag nonom att dricka vinet och äta arrow-roten. ;n attendant det tusenåriga riket som skulle itergi:va jorden åt folket. Och då kom åter min mor och mildrade hans hjerta, och för första gårgen i hans lif smög sig i dess kalls gömmor den menskliga tacksamhetens värmande ljus. Jag lånade honom nägra böccer, bland andra nägra volymer om Austraien. En strof i en af dessa sednere, hvar yttrades, atten intelligent machinarbetare vanigen gjorde lycka i denna koloni, likaväl som en herde och bättre än en sivspel åkerbruksurbetares, slog an på hans fantasi, och ledde ans trängtan i en helsosam riktnicg. Då ban stutligen blifvit återställd, öfvertalade han mig utt läta honom åtfölja mig. Och enör jag cke har någon anledning att återkomma till Miles Square, anser jag det lämpligt att bär nämna, det han följde mig till Australien och yckades der, först såsom herde, dernäst såsom intendent, och slutligen uti att samla pengar i sin egenskap af godgegare; och at! han, trotts sina åeigter om krigets orättfärdighet, knappast kommit i besittning af ett bejvämt logghus förr än han med ovanlig tapperhet försvarade det mot ett anfall af infödingarna, hvilkas rätt till jorden ändå, sanningen att söga, var lika god som hans anspråk på min onkels acres; att då han litet längre fram förvärfvade en ny jordlott med tillhörande hjordar, firade han denna tilldragelse genom atti Sydney offentliggöra en ströskrift on egar derättens helgd ; och att han, som plågats af tvenne gensträfviga biträden, hvilka har användt uti sin rörelse, vid den tiden då jag lemnade kolonien just hade utnärkt sig ge