Aftonbladet – 4 oktober 1853, sida 1

blifvit utstött från åkerbruksrearbetets marknad samt redan i gosseåren hade gitvit sig j räg till en manufakturetad. Omkring trettio ir gammal hade nu denna machinarbetare återkommit hem för att äterhemta sig efter en ångvarig sjukdom som gjort honom oförmögen att arbeta; och innan kort hörde vi icke alas om annat än de förpestende liror med vilka han antingen väckte bestörtning hos eller besmittade våra okonstlade byinnevånare. Jm man fick tro ryktet, hade Corcyra sjelf aldrig födt en fruktansvärdare demokrat. Den stackars mannen var verkligen mycket sjuk, och hans föräldrar voro fattiga; men hans olycksaliga läror förtorkade alla de barmherighetens strömmar, som vanligen genomflöto värt lilla vänliga samhälle. Presten (en förröfflig man, men af gamla skolan) gick huset förbi, som om det vait pestsmittadt. Apoekaren sade: vMiles Square behöfver vinn, men han skickade honom icke något. Arrenlatorerna förbannade hans namn, ty han hade ippeggat allt deras folk till arbetsvägran för utt tilltvinga sig högre veckolön. Och om cke det gamla tornet varit, skulle Miles Square mart ha funnit vägen till den enda republik hvilken han kunde vinna det demokratiska orödraskap hvarefter han suckade — ty jag befarar att grafven är den enda stat som ernär denna döda flackhet af social jemlikhet, som ir så oförenbg med hvarje lifvets princip. Min onkel gick åstad att besöka Miles Square, och kom tillbaka purpurröd af vrede. Miles Square hade hållit en lång predikan för honom om krigets oräitfärdighet. Äfven för försvaret af kung och land!, hade kaptenen rytit till; och Miles Square hade svarat med en anmärkning om kungar i allmänhet, hvilken kaptener icke skulle kunnat upprepa utan att befara at det gamla tornet skulle falla tillsammans öfver hans hufvud; och med en betraktelse öfvei