Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 3

Ina 2 seen dr RR NARE JARRE RR rr TS fr jernvägar och reformer. serna Teater. Kongl. teatern gifver sin första representation om måndag, Djurgårdsteatern har under förflutna veckan tillslutits, den Andersonska truppen spelade i går afton för sista gången i Hurolegården: sommarteatrarnes tid är således förbi och vi befinna oss vid ingången till säsongen.. Stjernström står med ena foten i sommarperioden, men räcker den andra behändigt in i saisongen, och, pass på, det är fara värdt att han tränger sig in och gör sig plats äfven bland de anspråksfullare medtäflade som vänta honom vid Gustaf-Adolfsoch Carl XliI:s torg: Vi ha emellertid till måndagen ett slags interregnum i konstens rike. Tack vare Stjernström, är det visserligen icke fullkomligt, men, lika godt, låtom oss betrakta det så, och räknom hans hittillsvarande verksamhet till sommarteatrarnes period och den blifvande till det nya tidskiftet. Tillfället torde således vara lämpligt att kasta en liten återblick på det bortvikandel tidskiftets konstverksamhet och öfverväga den större eller mindre framgång -hvarnied de bortfarande konstnärssällskaperna dertill bidragit. Måhända borde vi äfven begagna interregnum till att kaunstöpa något litet om hvad man har att vänta sig af efterträdarens välde? Den frågan framställer sig verkligen ofrivilligt: Hvad väntar Stockholmspubliken af den ingäende säsongen ?, Skola vi försöka besvara denna fråga? — Nej; vi vilja taga varning af erfarenheten; vi kunde åta hänföra css till öfverspända förboppningar, med ett ord, vi skulle kunna få sförtjusningsefeber, och hvem vet icke hur besvärlig den stundom är till sina följder. Må framtiden visa hvad framtiden bär isitt dolda sköte, och lätom oss endast betrakta det förflutna. Efter vi lefva i privilegiernas land, der den, som är bäst utrustad med förmåner på andras bekosinad, är den främste, åtminstone i rang, så, ära den som äras bör, låtom oss börja med Djurgårdsteatern, ty denna scen haricke blott. anor, vi veta ej rätt huru många, men den haräfvea privilegium, den eller dess egare, att ensamt och utan intrång af någon annap gifva dramatiska representationer på Kongl. Djurgården. Detta privilegium öfverlåtes och utarrenderas af dess egare till bvem dem lyster. Hvad! Djurgårdsteatern har anor, privilegier och fullmaktsköp: den är då ett rigtigt litet riddarhus i det gröna ! Ja visst, och den är följaktligen berättigad att vi i första rummet egna den vår uppmärksamhet. Den har egt lysande namn dennas scen. alldeles som riddarhuset, men icke mycket sterstår deraf. Den lilla skaran kömpa: mellertid ännu under en god anförare, hvars personliga förtjenster kasta sin glans öfver bela truppen. Pierre Deland uppbär sjelf sin scen på starka skuldror, äfven då han ban understundom endast finner ett mattare stöd hos sin omgifning. I den finare, högre komiken torde främsta rummet bland våra puvarande dramatiska konstnärer lemnes honom obestridt. Uti hvarje stycke hvari br Deland visar sig i denna sin favoritgenre kan man vara förvisad att finna en sann konstojutning. Mindre lycklig finna vi honom deremot då han gifver gig in på det tragiska området. Hr Deiänd är visserligen för mycket konstnär för alt egentligen skämma bort sin sak uti en rol sådan som t. ex, Gottfried Schlägers uti det för några veckor sedan gifna skådespelet af samma namn, men han förmår likväl icke att deråt gifva någon högre lyftniog. Annorlunda ä förhållandet med fru Deland, som ofta i sitt spel ialägger mycken tragisk styrka. Den fina verldsdamen, synnerligen den intriganta och berrsklystna, återgifves alltid med stor förtjens: och sanning af denna skådespelerska, ÅAtfru Isbergs utmärkta och mångsidiga talent ha vi slutligen ofta hatt tillfälle ait göra rättvisa, och hon utgör jemte de nyssnämnde det klöfverblad af konstnärer af första ordningen som för närvarande äro Djurgårdeteaterns stöd och bäfda dess gamla anseende. Truppens primo amororo, hr Schwariz, ådagalägger alltid en god oeh sann uppfattning at sina roler, en djupare blick i deras inte mening, men han såknar i någon mån det välde öfver röst och ätbörder, som skulle förmå att ge omvexl ng och förläna en skarpare utpräglad individualitet åt de många olika karakterer hån såsom temligen starkt anlitad baft ät utföra. Hans bortgång från det Delandska skådespelaresällskapet blir emeilertid för detta en ganeka kännbar förlust. Hr: Schwartz har nemligen av, efter det tilländagångna Djurgårdsasärongen, med sin fru slutit sig tillchr Anderssons trupp. Mil Deland är slutligen Djurgårdstesterns enda unga dame som under den förflutna sommafen varit använd i roler af någon betydenhet. MILD, fyller oftast sina roler oklanderligt, men lifvas sällan af någon inspiration, någon sann känsla, samt har svårt att frigöra eg 0 ett visst maner. Det trögna uppträdandet ; den ena nya rolen efter den andra torde helier icke lemna henue mycken tid till allvarligare studier. Nämna vi dertill hrr K. Almlöf, Lindsiröm och Isberg, utiliteter som ofta! med framgång fylla sina platser, så ha vij NHaäkkterat ravv mad då akfdenolara anm vn.