Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 2

skaget, och väntade der tåligt vid ett hörn, som beherrskade tvenne sidor af buskaget. Just då dagen började gry såg jag en man framkomma inom treitio alnars afstånd från mig. Jag höll andedrägten, lät honom gå några steg från skogen, smög mig fram för att afekära honom återtåget; och derpå — ett språng! Min hand låg på hans axel — ah, ingen ål var någosin halare. Han slank ifrån mig såsom en okroppslig varelse och ilade bort öfver morasen med en snabbhet som skulle ha väckt häpnad hos en hederlig landtman — ett slägte hvare vador i allmänhet förtärag af sulorna på deras spikade skor. Men belleniska institutet med sin klassiska gymoastik, hade uppfostrat sina elever i alla kroppsliga öfningar; och fastän Will i hvar buskes var för snabb för en landtman, kunde han dock icke springa ikapp med en yngling som tillbragt sin ungdom med att spela boil, jaga hare 0. 8. v. Jag uppnådde honom slutiigen och tvang honom att vända sig om. sStanna, sade han flämtande, och lade an med sin bössa; den är laddad.s Ja visst, sade jag; smen fastän ni är en rask skrypskylt,; skjuter ni ändå icke på era medmenniskor. Låt bössan vara för den br gängen.n ! Mitt tilltal öfverraskade honom; han sköt icke. Jag stötte undan bösspipan och gick bonom på lifvet. Vi togo ett dugtigt nappatag, och trycket på bössan gick af. Mannen släppte sitt tag. Gud vare mig nådig, jag har väl icke skadat er! sade han skälfvande. Nej min gosser, sade jag; och låt oss nu kasta åsido bössan och knölpåken;och kämpa ut vår strid som goda engelsmän eller också åt oss sitta ned och språkas vid som vänner.p Will i hvar buskex, ref sig i hufvudet och skrattade. Nå ja, ni är en besynnerlig herres, anonärkte han. Och krypskytten fällde bössan och satte sig ned. (Forts. följer.)