Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 1

Nej; förstår ni mig icke ännu? Skall det icke varå ännu bättre om er son — er — återgifver er Austin allt hvad han förlorat, likagodt huru? Om ni, min mor, genom er son låter verlden få kunskap om er makes snille — återgifver kraft åt hans sinne, ära ät hans sträfvanden — om ni återställer äfven detta förtfädrens lysande namn, som är vår stackars .sonlöse Rolands ära — om er son kan återställa generationers förfall och ur gruset återuppföra hela det hus hvari ni inträdt såsom . dess milda styrande engel? — ack min mor, om deita kan ske, skall det blifva ert verk; ty utan att ni delar min ärelystnad — utan att ni kan torka dessa ögon och le emot mig och med glad röst bedja mig gå — derförutan smälter allt mitt mod bort från mitt hjerta, och jag säger än en gång att jag icke kan lemna erl, Min mor slog nu sina armar om min hals, och vi gräto båda, och vi kunde icke tala — men vi voro båda lyckliga. IV Kar. : Nu var det värsta öfverståndet och min mor var den hjeltemodigaste af oss alla. Jag började således att på fullt allvar förbereda mig; och jag följde Trevanions föreskrifter med en bördighet som jag, i dessa unga år, aldrig skulle ha kunnat visa i det döda boklifvet. Jag befann mig bland våra Cumberländska fårbeten i en god skola, för inlärandet af dessa enkla grunddrag i landtmannayrket hvilka tillhöra herdeståndet. I sin förträffliga Australiska Handbok rekommenderar mr Sidney unga gentlemen, som ännu blifva nybyggare i Busklandet, att under tre månader bivuakera på Salisbury-slätten. Denna bok var då ännu icke. skrifven, eljest torde jag ha tagit rådet i akt; men med all vördnad för en sådan auktoritet tror jag emellertid att jag genomgick en för den blifvande emigrantens tillvänjande lika nyttig förberedande uppfostran. Jag slöt mig hurtigt till de vänliga landtmän och handtverkare som blefvo mina lärare, Med hvilken stolthet jag gjorde min far en