FAMILJEN CAXTON. ) ; En familjtafla Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON. Trettonde delen. Ah, sir, om ni tager er tillflykt till ironi, kan jag icke söga något mer! Min far såg ömt ned på mig, der jag nedslågen och förvirrad satt och hängde hufvudet. Son, såde han, tror du att det kan finnas något verkligt skämt i mitt bjerta då det ämne som afhandlas gäller huruvida du skall lägga vidsträckta haf och långa är emellan 0ss? Jag tryckte mig närmare till hans sida och svarade ej. Men jag har gifvit akt på dig under sednare tidens, fortfor min far, soch jag har mörkt att du fött afsmak för dina gamla studier; och jag har språkat med Roland och jag finner att din önskan ligger djupare än blott en barnslig nyck. Och jag har frågat mig sjelf hvilka utsigter jag kan erbjuda dig för att förmå dig att blifva nöjd här, och jag finner ingen sådan; och derför skulle jag säga till dig: ;Gå! gud vare med dig, — men Pisistratus, din mor? Ack ja, sir, det är i sanning frågan! och dervid ryser jag verkligen. Men i alla händelser, hvilken bana jag än valde — antingen jag sträfvade såsom advokat eller i ett embetsverk — skulle jag bifva lika mycket aflögenad från hemmet och från henne. Och desgsutom ni sjelf sir —-hon älskar er gå helt och hållet, att — Nej,, afbröt min far; du kan icke framdraga några sådana argumenter som dessa för at röra en mors hjerta. Det finnes blott ett argument, som i detta fall kan göra sig gäl4) 5e A.B. v:ris 161—7164, 166, 167;:169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212, 214—218, 220, 221, 223, 224 och 226.