papper, i fulla ståten af hans akademiska utstyrsel med mössa och robe, (huru har han någonsin kunnat förmå sig att sitta för denna bild!) infattad i glas och ram och upphängd på hedersplatsen öfver den lilla spiseln; och mina vid Helleniska institutet utförda gosseutkast, första försök i svartkrita och tusch, funnos uppsatte der för att göra väggarne gladare, och då hon satt der allena i skymningen och funderade, bringa henne tillbaka till de lifvets solskensstunder då Sisty och den unga modren kastade tusenskönor på hvarandra; — och der står, öfvertäckt med en stor glaskupa, och hvarje dag afdammad af hennes egen hand, den blomstervas som Sisty köpte för värdet af sin dominolåda vid det minnesvärda tillfälle då han lärde buru dåliga handlingar godtgöras imed godar. Der, i ett hörn, stod ett litet piano, som jag skall minnas hela mitt lif igenom — gammalmodigt och med den. annalkande ålderdomsbräckligaetens gälla röst, men likväl i mitt minne örbundet med sådana melodier gom vi sedan rår barndom aldrig mer få höra! Och på de mspråkslösa hänghyllorna, som sågo så trefiga ut med sina band och tofsar, och silkesnören — var uppstäldt min mors eget biblioek, talande mer till hjertat än alla de kalla skalder hvilkas sjölar min far uppkallade i sitt itora Heraclea. B beln öfver hvilken jag, med gon som ännu icke lärt att läsa, stått lutad ned obestämd bäfven och kärlek der den låg öppen på min mors knä, medan hennes ljufva öst, som endast vid dessa tillfällen ljöd allrarlig, gjorde sig till tolkare af dess sanninser. Och der stodo samlade alla mina första roböcker. Och Cowpers Poemer, bundna i blått och guld, men omsorgsfullt försedda med vappersomslag, — en gåfva af min far under riaretiden — en helig skatt som det icke var ns mig tillåtet att vidröra; och hvilka, min nor tog fram endast i de gtora bedröfyvelser ich pröfaingar i det äktenskapliga lifvet då lägongång eit mindre vänligt ord än vanligt alkat öfver hennes forskares oaktsamma läpar. Ack! alla dessa stackars husgudar syn