Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 1

lande: Är det för ditt eget bästa som d mnar henne? Om så är, behöfvas der inga dare ord. Men låt oss icke afgöra denna råga så hastigt; låt dig och mig vara tillsammans de nästföljande två månaderna. Tag dina böcker och sitt hos mig. Då du önskar ut, så slå mig på axeln och säg kom. Vid sutet af dessa tvenne månader skall jag säga till dig gå eller stadna. Och skalt dun förtroende till mig; och om jag säger det sednare, skall du då underkasta dig?s Ack ja, sir, ja.s IH Kar. Sedan denna öfverenskommelse var träffad, uppvaknade min far hastigt från alla sina studier — egnade alla sina tankar åt mig — sökte med all sin milda vishet att afvända mig från min fixa, tyranniska id, genomgick hela sitt stora bokläkedomsförråd för att finna sådana med.kamenter som torde förändra min tankeriktning. Och han anade föga att sjelfva hans ömhet och visdom verkade emot honom; ty vid hvarje ny uppenbarelse deraf ropade mitt bjerta högt: O min far, är det icke på det att denna din ömhet må blifva återgäldad, och din vishet känd iverlden som jag lemnar dig för att gå ut i fremmande land! Och de tvenne månaderna förflöto, och min får såg att kompassen oförändradt vände gig åt magneten i Australien; och ban sade till mig: Gå och trösta din mor. Jag har meddelat kenne din önskan och dertill gifvit mitt såmtycke, ty jag tror nu att det är för ditt eget bästa. Jag fann min mor i det lilla rum hon anordnat åt sig näst intill min fars studerkammare. Och i detta rum läg en höptidlighet som jag ej eger några ord för att beskrifva; ty min mors fromma, milda, dvinliga själ talade der, så att det var liksom sjelfva hemmets hem. Den omsorg med hvilken hon från tegelhuset öfverflyttat och kärleksfullt anordnat alla de för hennes ömhet dyrbara anspråkslösa minnena från fordna tider — den svarta silhouetten af min fars profil utskuren