Aftonbladet – 30 september 1853, sida 2

sprusg samt Cimbrers, Israeliters och Skandiaavera täflande anspråk, sade jag helt lugnt, — soch ni, sir, som är af den öfvertygelse att alit merskligt framätskridande beror på rasernas blandning — ni hvars hela teori är rent af en emigrationspredikan, en predikan om vårt slägtes omflyttning — ni sir, skulle blifva den siste som skulle vilja fastkedja er iidre gon vid hemmets torfva, när er yngre son är en verklig äfventyraremissionär., Pisistratuss, sade min far, du resonerar prydligt men ologiskt; och dervid, fast bes sluten att icke höra något mer, steg min far upp och drog sig tillbaka i sin studerkammare. Men hans iakttagelseförmåga, en gång väckt, började från denna dag att följa mina vanor och mitt lynne — ty han sjelf blef tyst och tankfull, och slutligen tog han sin tillflykt till långa öfverläggningar med Roland. Resultatet blef, att då jag en vårmorgon låg bekymmerslöst utsträckt bland det ogräs och de ormbunkar som spirade upp bland de melankoliska ruinerna, kände jag oförmodadt en hand på min axel; och min far, sättande sig vid min sida på ett stenröse, sade allvarligt: Pisistratus, låt oss språkas vid — jag hade hoppats något bättre af dina studier af Robert Hall. Säg icke så min gode far, medicinen gjorde mig godt; jag har icke sörjt sedan dess, och jag aer lifvet ståndaktigt och gladt. Robert Hall utförde sin mission, och äfven jag skulle vilja utföra min.s Finnes der icke någon mission i ditt fäderland, du oroliga och oförnöjda ande?s frås gade min far medlidsamt förebrående. Ack, jo! Men hvad snillets ingifvelse är för de store, det är kallelsens instinkt för medelmåttorna. Hos hvarje menniska finnes en kompass, och uti den sak menniskan kan göra bäst bgger en magnet.n Papce!s sade min far och öppnade ögonen; soch finnas inga magneter för dig på närmare håll än i Australien ?s (Forts. följer.)