Aftonbladet – 30 september 1853, sida 1

belst. Blif litet smed, litet timmerman — gör det bästa om ni kan med så få verktyg som möjligt; lär er blifva en god skytt; kasta er upp på. alla vilda hästar cch fålar ni kan låna och , fi tag uti. Äfven om ni icke skulle behöfva göra någondera af dessa saker i eri nybygge, skall dock: deras inhämtande göra er skicklig till många andra ting som vi nu icke kunna förutse. Af-förkna er från bjessan till fotabjellet, och blif just derigenom en så mycket större aristokrat; ty den som är sig sjell nog, som är sin egen herre, emedan han icke behöfver någon betjentskock, han är mera än aristokrat, han är kung. Jag tror att Seneca uttryckt samma tanke före mig, och jag skulle citera gtrofen, men jag fruktar att boken icke finnes i underhusets bibliotek. Men nu — (bifallsrop, vid Jupiter. Jag gissar ätt t slutat! Ja, så är det; och C — har ordet, och detta bifall följde på ett skarpt hugg mot mig. Huru varwt jag önskar att jag vore vid er ålder och fick följa er till Australien!) Men nu — för att återtaga den aforutna meningen — men nu till den vigtiga punkten — kapital. Ni måste medföra sådant, så framt ni icke ger er ut som herde, och då kan ni säga farväl åt tanken på de 10,000 punden. Ni finner således att det vid första påseende synes som om ni i alla fall måste betunga er far; men det blir med den åtskillnad att ni lånar kapitalet med all utsigt att återgälda det i stället att år efter år förtära afkastningen til dess ni blir åtminstone åtta. och trettio elle fyratio år. Likväl, Pisistratus, vinner ni härutinnan icke ert syftemål i ett språng; och min dyre gamle vän bör icke på samma gång förlora sin son och sina penningar. Ni säge att ni skrifver till mig som till er eger jfar. Ni vet att jag batar tomma ord, och om ini icke menar hvad ni säger, så bar ni dödligen förolämpat mig. Såsom erfar, tager jag således en fars, rättigheter och talar öppet. Er jaf mina vänner, en prest, mr Bolding, har er json — en vild sälle, som synes. arta; sig. at blifva allt hvad dåligt är i England, men son icke desto mindre har mycket godt uti sig —