Aftonbladet – 29 september 1853, sida 2

vie VI IKILLUESS VM YGRASGLA ve Ör är omsorgen om dricksvattnets möjligast friska beskaffenhet i allmänhet-en af de vigtigaste, och under koleratid isynnerhet kan icke nog uppmärksamhet derpå fästas. Hvad särskildt angår brunnen på Brunkeberg hafva vi ofta förundrat oss deröfver, att det tillåtits de på detta torg stationerade åkarne att på den sednare tiden med sina hästar och åkdon fatta posto så nära intill brunnen och att här sprida en massa af både fast och flytande orenlighet omkring sig, som genom den lösa sandbotten, hvaraf marken här under stenläggningen består, icke kan undgå att i viss mån utöfva en menlig verkan på den der befintliga källådern. Den författning om iakttagande af snygghet vid åkarestationerna, som öfverståthållareembetet för ett eller annat år sedan utfärdade, synes redan. hafva räkat il, glömska eller åtminstone icke handhafvas medl; det allvar som vederbör. Önskligt vore äfvenlatt åkarne på detta torg förständigades att åter i intaga sina platser något nordligare på torget och längre bort från brunnen, såsom de ock; förut haft. : — I sammanhang härmed anse vi oss böra nämna att en ny: brunn till allmänhetens begsgnande numera äfven blifvit upptagen på gården vid Kastenhoffshuset och att vattnet i denna brunn åtminstone för närvarande skall vära bättre än det som hemtas från Brunkeberg. — Posttidningen för i går afton meddelat följande s. k. protest, hvaraf inhemtas att det i Helsingborg finnes hela hundra personer, som vilja dela äran af hr-dr.Sturtzenbechers beryktade interpellatiomi Helsans brunnssalong. Denna protest är oss mycket kärkommen, emedan den visar att man icke ens försökt att jäfva riktigheten af referatet i Aftonbladet. Dessa 100:de män erkänna således att hr Sturtzenbecher framfört sitt andragande med batten på hufvudet och upphöjd på en hojtande folkmassas skuldror, för atthäfda ;svensk snilleära, rom ingen anfillita Vi gratulera hr Sturizenbechers rn till det lof de utän tvifvel skola förvärfva sig af Folkets Röst; Friskytten och Östgötha Correspondenten och lir Sturtzenbecher sjelf det bjelterykte hans söppna sätt i alla tänkande menniskors omdöme långt för detta tillvunnit honom. Se här den kostliga handlingen: I anledning af det obefogade och infama anfall, som uti Aftonbladet af den 19 Augusti förekommit mot Öresunds-Postens utgifvare herr boktryckaren Sturtzerbecher, derföre att han jemte en mängd an: dra personer vid den s. k. konferensen i Helsan den 19 Juli vågat framkomma med en interpelation, åsyftande att skafta upprättelse åt skalden Tegners kränkta minne, och enär Aftonbladets redaktion sökt gifva nämnde tilldragelse färg at ett slags pöbel-tillställning föranstaltad af herr Startzenbecher och en hans vink lydande rå och demoraliserad, ja nästan drucken folkmassa, anse vi oss skyldige, ej Aftonbladsredaktionen, hvars obyfsade anfall och tonen deri ej förtjena nägot svar, utän den allmänhet som ej smutskastar och hänar, utan aktar och älskar äfven sins aflidne snillens minne säsom en dyrbar nationalegendom, att offentligen betyga hr Sturtzenbecher vär högaktning och erkänsla för det: öppna sätt, hvarpå han uppträdt mot det smygande oeh nedriga förtalet, hvars natur är att ej gifva sig ro, förr än dess offer ligga lönnmördade i den allmänna opinionen. I den sanna frihetens och den menskliga förädlingens intresse önska vi oekså ingenting högre, än att all lömskhet mätte hvar som helst mötas med samma skoningslösa öppenhet; vi skulle dä slippa en hycklande moral, men i stället finna rena karakterer inom det en skilda och offentliga lifvets omräde, För vär del anse vi för en större ära att försvara den anfallne och nedsvärtade, äfven om man derigenom blottställer sig för Ide räaste anfall, än att söka vinna hbjelterykte genom att nedsätta den verkliga storheten och förtjensten, en äsigt, som, vi äro derom öfvertygade, hyllas af hela den delen af svenska nationen, som bevarat sig undan det kringsiggripande läseriet och jesuitisnen, af hvars olycksaliga inflytande i mängahanda riktningar vi här på platsen hafva-i de sednare ären haft en sk bedröfligt rik erfarenhet. Helsingborg den 10 September 1853. N. F. Scher, bryggare och ordförande i handtverksföreningen; J. Suell, handlande; Z. F. A. Stenkuls, regementsläkare; A. Pettersson, handlande; Carl C. Trapp, garfverifabrikör; K. Gullander, magistratssekter; Frans Möller, tolagskassör; E. M. Sylvander, färgare; G. Tengvall, koopv. skeppare; N. F. Ahlberg, snickaremästare; O. C. Fougstedt, sadelmakare; M. P. Sandgren, bryggare; I. P. von Bergen, källarmästare; J. A. Finne, skeppare; M. T. Eek; hattmakare; M. Sahlström; B. Lundgren, murmästare; A. Lundqvist, skomakaremästare; N.: Murman, ba: gare; A. Friberg, vagnfabrikör; Gust. Ljungberg, smedsmästare; Alex. Ljungberg, skomakaremästare; C. Henckel, handlande; C. Hultberg, fröhandlande; J. E. Holmberg, bagare; J. H. Uddesson, konditor; P. Henckel, garfvare; Fred. Henckel, handlande; P. N. Holm, handlande; J. L. Borg, färgare; Paul Persson, handlande; Petter Brambeck, garfvare; C. Chr. Scherber, konditor; N. Arnhamn, handlande; J. D. Schenck, handlande; A. O. Lindman, handlande; A. W. Strömberg, bryggare; S. G. Malmberg, hanclande; A. Nilsson, handlande; S. H. Hafström, handlande; N. P. Rosendahl, sadelmakaremästare; OcP, Wennerberg, sniekaremästare; P. C. Schultz, skomakarmästare; A. N. Andersson, smedsmästare; J. Jobnsson, skomakarmästare; A. C. Rosendahl, murmästare; Carl P. Ek, sniekaremästare; J. T. Enlind, urmakare; P. G. Liedholm, glasmästare; J: C. Kastman, bagarmästare; J. Lundblad, bundtmakare; G. Boklund, sadelmakarmästare; Joh. H. Murman, kopparslagaremästare; P.J. Lundgren, snickaremaästare; S.P. Kalling, handlande; J; A. Möller, guldsmed; N: Strömberg, sniekaremästare; N. Andersson, sadelmakaremästare; H. J. Beauvån, handlande; J. Stenberg, skräddarmästare; J. A. Sandqvist, svarfvaremästare; E. Kullenberg, skräddaremästare; Joh, P. Luttmän, målaremästare; CO. Sjölander, bokbindaremästare; Joh. A. Möller, handskmakaremästare; P. Callmer, bryggare; A. Löfmark, bokbindaremästare; N.: A. Dablquist, skomakaremästare; J, M. Romare, färjeman; E. W. Becker, skräddarmästare; N. P. Jensen, fröhandlare; N. P. Ekvall, handskmakarmästare; J. J Höffoer, målare; N. B. Ekström, skräddarmästare; C. A. Pettersson, skräddarmästare; C. A. Bokelund, bagare; L.P. Fristedt, repslagare; J. Andersson, husegare; J. P. Söderström, bleckslagarmästare; Pooh. Lindberg, gördelmakare; P. Jeppsson, f.d. inspektor; P. F. Thulin, vagnmakarmästare; And. Forsberg, handlande; G. Jönsson, färjeman; J. Wittiog, skeppare; P, Mänsson, fiskare och borgare; P. Toll, fiskare och borgare; P. P. Brorsson, färgelags-älderman; J. A. Lundin, skräddarmästare; J. Å. Stridbeck, urmakare; C. J. Bötteher, färgare; Joh. M. Herckel, handlande; M. Tullgren, garfvare; L. P. Rosenqvist, urfabrikör; M. E. Lundgren, hattmakaremästare; J. Berlet, chirurgisk instrumentmakare; L. P. Wahlberg, gördelmakare; J. Frohm, jouvelerare; A. Löfving, badbusföreståndare; J. Norrman, skräddarmästare. ———p— HORGE