Aftonbladet – 29 september 1853, sida 1

Hesa at vesira Europas iender c sina ia Detäckta endast med: en svag gröds, är den vanlibtvissbättre i östra Eutopa,cangränsande agistiska länder, : Egypten och Nerdamerika. En fri spanmålshandel erhåller snart regsurser att utjemna dessa förhållanden, att föra varan från de ställen der den är ymnig till dem der den behöfves, och en sådan handel blir dessutom alltid betänkt på att upprätta stora lager. En så storartad spanmålshandel; hvilken fordrar omätliga kapitaler; måste dock ega den fullkomligaste frihet; ty de erforderliga kapitalerna samlas ej för företag, der ett godtyckligt regeringebesiut kan hota med ruin. Detta är den afgörande omständigheten i fråga om en välgörande spanmålshandel, och huru nytItigi denna kan blifva visar Englands! exempel, hvilket land nu -genom ain spanmålshandel understödjer det eljest rikå) Frankrike. Det sednare har i England återköpt;-till höga prierg -stora spanmäleqvantiteter, som det förut sjelft sålt div för löga priser, och-det kan i alla fall skatta sig lyckligtoatt dem engelska spanmålshbandeln tagit dessa spanmålspartier om hand; ty eljest skulle de sannolikt på ett eller annat sätt hafva försvunnit ur marknaden Teller kanske aldrig uppstätt och kommit dit. Det är Frankrikes prohibitiva tullförfattningar och inrotade söcialistiska fördomar, mycket äldre än Februarirevolutionen, hvilka likaväl som inhevarande års minskning i skörden till en betydlig del medverkat till den förhöjning i spanmäålspriset som nu inträffat; ty med sädana författningar kan någon tillräckligt omfattande handel med lifvets vigtigaste nödvändighetsvara icke komma till stånd Om detta ändrades i Frankrike och om det följde Englands efterdöme på fribandelsvägen, skulle i båda dessa länder snart uppstå en så utsträckt och kspitalstark spanmålshandel, att den alltid förmådde förse behofven till de möjTigen billigaste priser. Den frig konkurrensen skulle ovilkorligen åstadkomma detta. Men huru handlar Frankrike? Det bibehåller orimliga tullar; och när då nöden, genom en minskning i skörden, visar sig, saknar det handelns vanliga och lugna bjelpmedel, det griper till utomordentliga åtgärder, ifrån obilliga och okloka tullar ser det sg nödsakadt att med ens öfvergå till fullkomlig tullfrihet och ehuru denna i sig sjelf borde vara en vinst, framkallar densåsom en extraordinär åtgärden feberaktig spänning i spekulationen jemte en allmän osäkerhet, Och icke nog dermed, regeringen blandar sig sjelf i afförerna, skrämmer den -enskilda spekulationen samt griper slutligen till den uslaste af alla åtgärder, nemligen den att sälja bröd till underpris åt folket, för att lindra: dess lefnadsbekymmer och framför. allt för. alt fästa. dess tillgifvenhet vid den herskande styrelsen... Den upptager Roms olyckliga exempel, der en orolig folkmassa föddes på statens bekostnad. Något dylikt eger för närvarande rum i Paris under den kejserliga styrelsen, som berääktigade sig Frankrike i uppgifven afsigt att skydda det mot socialismen, men som sjelf i alla sina handlingar visat sig vara mycket mera socialistisk än den sista franska republiken. Styrelsen i Paris fastställer: ett fixt pris på bröd, hvilket pris är mycket under det som betingas af de gångbara: spanmäålspriserna, och för att-tvinga bagarne att sälja bröd för ett sådant underpris, utfäster styrelsen sig att hålla dem skadeslöga för förlusten. Ett dylikt förfarande är icke annat än en fattigvårdsåtgärd i stört, men der folket i massa hänvises att taga almosor af det allmänna, är ställningen bedröflig. Då åtgärden icke kan utsträckas till hela franska -folket, utan endast till hufvudstaden och dess närmare omgifningar,: der -belåtenhei hos folket mäste till hvad pris som helst hållas vid makt, blir följden att särskilda försigtighetsmått måste vidtagas för att hindra icke-parisare att äfven förskaffa sig bröd trån Paris till det goda priset. Sådana åtgärder äro för öfrigt icke nya i Frankrike. De gå tillbaka till äldre tider, och under. första: -franska republiken insattes en särskild kommigsion, som skulle, med de så mycket fördömda pkörnjudarnes, eller handelsmännensg undanträngande, förse folket med bröd. Följden blef allmän och länge fortfarande hungersnöd samt en staten äl kommissionen, tillskyndad förlust af 1400 millioner francs. År 1812 blahdade dett kejserliga styrelsen sig åter i spanmålsaffirerna; folket fick lida Fe och staden Paris bekostade för sin del ändock 12 millioner franci på att hålla ner brödpriset. Åren 1816 och 1817 sattes brödpriset i Paris genom taxa till 50 centimer:gpr Kectolitre, d; v..s. till ungefär l20sk. banko -för 24, svenskt skålpund, oakadt er pfiset var: 91 centimer. Denna åtgärd, likt den nu vid 7 TR köklned af 18 millioner een) ör utdeltes till fattigt folk. i Paris brödpolletter till underpris; något dylikt. skedde-år 1831 och 1846—1847 lemriädes jemväl blött till fattigt folk sådana polletter till pris af 40 centimer r hectolitre bröd, dådet verkliga priset var 2 centimer. : Staden Paris utgaf härpå något öfver 9 millioner. För närvarande få alla invånåre i Paris och departementet Seine njuta af .det taxan på det allmännas bekostnad nedsatta brödpriset, såväl rika som fattiga, Kostnaden för denna bröd-administration uppgifves ännu icke öppgå till, mera än 42.660 fr. om dagen, men den torde nog blifva högre. ; Dessa franska. absurditeter, föranledda deraf att styrelsen i Frankrike upptfäder såtom generalförmyndare för folket, förtjena att framhållas endast såvdin en varning för andra styrelser att ieke inlåta sig på en så förderflig bana. Börjar ett folk vid alla tillfällen då något betryck eller någon nöd: uppstår, att genast katta sig för regeringens föttermed böner om understöd, hvargå exempel äfven stundom hos 088 förekomma, blir slutligen följden den, alt rej n tager hela bördan. på sig samt att folket förlorar vilja och förmåga att sjelf tänka och handla för sig. Desvårigheter som en minskad spanmälstillofno nn nilgogo Kran an mAh Så La a