Aftonbladet – 28 september 1853, sida 3

älskar högat, måtte få njuta dem medan det ännu är dem beskärdt att kunna njuta; at: min far skall få se De menskliga villfarelsernas historia fullbordad och bunden i juftläder på sina hyllor; att min mor skall hafva de oskyldiga förströelser gom göra henne nöje, innan ålderdomen stjäl klarheten från hennes lyckliga leende; att innan Rolands hår blir snö: hvitt, (ack! snölagret tjocknar der redan) han måtte stödja sig på min arm medan vi tillsammans afgöra hvilka delar af ruinen som skola repareras och hvilka som skola lemnas åt ugglorna; och hvarest den bedröfliga öde. marken utomkring skall prucka med gyldens skördar, — ty ni känner naturen af denna Cumberländska jord — ni som eger så-myc:ket deraf och eröfrat så måpgen skön teg från ödemarken; — ni vet att min onkels jord. somnu (undantagandes en enda farm) kvapp! är värd en shilling per acre, endast behöfser kapital för att blifva ett mera gifvande goda än hans förfäder någonsin egt. Ni vet detta ty ri bar användtsert kspital på samma slags jord, och i det ni så gjort, hvilka välsignelser ni frambagt — välsignelser om hvilka n icke har hågon aning i ert london-bibliotek! — huru många munnar som få sin föda, huru många händer som finna arbete! Jag har beräknat att min onkels morss, gom pu knap: past lemna uppebälle åt två eller tre herdar, kunde, om de odlades med kapital, bereda arbete och uppehälle åt två hundrade familjer. Allt detta är värdt att göra ett försök ör! Derför behöfver Pisistratus förtjena. pennin gar. Icke så mycket! han begär icke millioner — några tusen pund skulle räcka et bra stycke; och med ett obetydligt kapital att börja med, skulle Roland blifva er sann possessionat, en verklig godsegare, icke blott och bart herre öfver en öken. Råd mig nu derföre, min bäste sir, huru jag, med de egenskaper jag eger, skall kunra vinra deit: kapital — och det innan det är för sent — as att icke penvingeförvärfvandet räcker till mir graf. vI förtviflan vändande mig från denna vål civiliserade verld, har jag kastat mina blicka till en längt ädlare verld, — och ännu mer till en ver!d i sin jättelika barndom, Indien pi ena sidan — Australien på den andra! — hvac söger ni, sir — ni som kan passionfritt betrakte