Aftonbladet – 28 september 1853, sida 2

kylerande lutning på hufvudet, och en rörelse af högra pekfingret mot den venstra handens flera fingrar, tre hundra sjuttio pund — räntan på Austins förmögenhet — och femtio pund som vi kunna påräkna i hyra för vårt hus, det gör 420 pund om året. Lägga vi dertill 330 pund om året såsom afkastningen af den farm, det fårbete och de hyddor som ni har utarrenderade, så ha vi en totalsumma af 750 pund. Med allt. hvad vi nu ha gratis i vårt hushåll, såsom jag förut yttrat, kunna vi ganska väl hjelpa oss fram med fem hundra pund om året och verkligen hälla ett ganska godt hus. Så att, sedan vi beviljat Sisty 150 pund, ha vi ändå 100 pund att lägga af för Blanthes räkning. Håll, håll, håll! utropade kaptenen häftigt upprörd; hvem har sagt er att jag har 330 pund om året? Huru, Bolt — blif icke ond på honom för det.v Bolt är ett dumhufvud. Drag 200 pund från de 330 om året, och återstoden är hela min inkomst, förutan min halfsold.s Min mor gjorde stora ögon, och så gjorde jag med. Till dessa 130 pund lägg 130 af edra egna, om ni behagar. Allt hvad ni har öfver, min dyra syster, är ert eller Austins, eller er gosses; men icke en shilling får gifvas ut för att bereda öfverflöd åt en ömklig, sönderskjuten gammel soldat. Förstår ni mig? Nej, Roland, sade min mor, jag förstår er alldeles icke. Inbringar icke er egendom 330 pund om året., ;Jo, men den är skuldsatt till 200 pund öm årets, sade kaptenen dystert oeh motsträfvigt. 50, Roland !s utropade min mor ömt, och nalkades så nära att, om min far varit inne i rummet, jag är viss på att han skulle varit i stånd att kyssa den tvära kaptenen, ehuru: jag aldrig sett honom se tvärare och mindre kysstäck ut. O, Roland! utropade min mor afslutande denna märkvärdiga Epiphonema: som min onkels Aposiopesis förut qväft i