Aftonbladet – 28 september 1853, sida 2

min mor log. Men hon log vördnadsfullt: och tänkte icke på Antanaclasis då hon. läggande sin hand på Rolands arm, svarade i det ännu fruktansvärdare talesätt som kallas Epiphone ma, (eller utrop), och likväl skulle ni, med all er sparsamhet, ha velat hafva 088 —P Tst!s ropade min onkel, parerande Epiphoneman med en mästerlig Aposiopesis (elle: afbrott); stst! om ni hade gjort mig till viljes. skulle jag ha haft mera nöje af mina pengarb Min stackars mors retoriska arsenal egde icke något vapen hvarmed hon kunde möta dennz konstmessiga Aposiopezis, hvadan hon helt och hållet öfvergaf retoriken, och fullföljde med den osmyckade vältalighet som var så naturlig hos henne, liksom hos andra stora finansiella reformatorer: — Nåväl, Roland, men jag försäkrar er att jag är en god husmoder, och — banna mig icke; men det gör ni aldrig, — jag menar att ni får icke se ut som ni skulle vilja bannas; saken är, att äfven sedan vi afsatt 100 om året för våra små samqväm — Små samqväm! — hundra pund om året! utropade kaptenen häpen. Min mor fullföljde obevekligt, — xhvilket vi ganska väl kunna komma ut med; och utan att räkna er halfsold, som ni måste behålla till handkassa samt för er och Blanches garderob, beräknar jag att vi kunna bevilja Pisistratus 150 om året, hvilket, jerate det stipendium han bör förskaffa sig, skall sätta honom i stånd att vistas i Cambridge, (då jag härvid fann att stipendiet ännu lefde i mina föräldrars förhoppningar, skakade jag tviflande på hufvudet); soch, fortfor min mor, som icke märkte detta tecken till stridiga tankar, svi skola ändå ha något att lägga af.s Kaptenens ansigte antog ett besynnerligt uttryck af medlidande och fasa; han trodde uppenbarligen att min mors hufvud hade blitvit litet vridet genom den olycka som drabbat henne. Hans plågare fortfor. Ty,, sade min mor med en behaglig kal