Aftonbladet – 28 september 1853, sida 2

vi med 260 pund om året någonsin skola kunna 8e våra grannar hos ogs! Jag undrar hvad Austin skail säga! Jag har nästan lust — nej, jag vill gå och se öfter veckoräkningarna med Primmins., Min mor gick sorgsen sin väg och lemnade mig allena. . Jag såg mig då omkring i den ståtliga gamla salen, stor ännu i sitt öde förfall. Och de drömmar jag börjat nära i mitt hjerta sänkie sig öfver mig och jagade mig långt, längt bort i de gyldene land dit hoppet vinkar ungdomen. Att återställa min fars förmögenhet — att återknyta länkarna i den brutna ärelystnad som hade bundit hans genius vid verlden — att återuppbygga dessa fallna murar — odla dessa ofruktbara morag — äterlifva det gamla namnet — glädja den gamle soldatens ålderdom — och för båda bröderna blifva hvad Roland förlorat — en son! Sådana voro mina drömmar; och då jag uppvaknade ur dem, se der! de hade qvarlemnat en bestämd afsigt, ett fast beslut. Dröm, o yngling — dröm manligt och ädelt, och dina drömmar skola vara profeter! VI Kar. Bref från Pisistratus Caxton till parlamentsledamoten Albert Trevanion, Esq: (En ynglings bekännelse, hvilken i gamla verlden finner sig vara en för mycket.) Min bäste mr Trevanion. — Jag, och vi alla, tacka er hjertligen för ert svar på det bref hvari jag underrättade er om de gemena giller i hvilka vi fallit — och -hvarur vi utgått, visserligen icke helskinnade, men dock helbregda till lif och lemmar, hvilket.var mer än mean rimligtvis kunde vänta i betraktande deraf att gillren voro tre och tänderna skarpa. Vi ha sökt ödemarkerna, likt kloka räfvar, som vi också äro, och jag betviflar att något lockbete kan hittas på som än en gång skulla ånga räfven fadren. Hvad räfven sonen angår, så är det annorlunda; och jag står just ; begrepp att för er bevisa att han brinner af otålighet att godtgöra familjens förlust. Ah!