aa RR KRKTRATRNAARRNAKRAKREARAE ingenting som så bemäktigar sig unga personers intresse och fantasi. MHvilka skatter det för dem ofta ligger uti dessa ovanliga ting, dessa qvarlefvor som de äldre generationerna kaetat undan såsom skräp? Alla barn äro af naturen antiqvarier och reliksamlare. Likväl äro sakerna i detta rum undanstökade med en ordning och en noggrannhet som -står i stridmed det sstina begreppet om skräp — der finnes intet af det mögel och det dam, som gifva ett så sorgligt intresse åt saker som äro öfverlemnade åt förstörelsen: I ett hörn äro uppstaplade skrin och koffertar af militöriekt utseende, med bokstäfverna-R. D. C. i kopparspik på sidorna. Från dessa vände vi oss med ofrivillig vördnad, och lockade bort Juba, som kilat in der bakom, under jagten efter någon råtta som hän trodde sig ha uppspårat. Men i andra hörnet står något som synes mig vara en barnvagga — tydligen icke någon engelsk — den är af träd, synbarligen spanskt rosenträd, med ett gallerverk baktill af flätade pelare; och jag skulle knappast kunnat veta att det var en vagga, om icke det fö-lika täcket och de små kuddarne tillkännagifvit det bruk hvartill den var ämnad. g På väggen ofvanför vaggan voro anordnade åtskilliga småsaker, som törhända en gång glädt ett barns hjerta — sönderbrutna leksaker med afnött färg, ett svärd af jernbleck och en trumpet och några tilltrasade böcker, de flesta på spahska — barnböcker tvifvelsutan, att sluta af deras form och utseende. Nära intill dessa stod på golfvet en tafla med framsidan vänd åt väggen. Juba hade jagat den råtta, han ännu trodde sig vara på apåren, bakom denna tafla, och då han tvärt vände sig om, föll den i den hand jag framräckte för att emottaga den. Jag vände fram sidan mot dagen, och öfverraskades att endast finna ett gammalt familjeporträtt; det var ett porträtt af en gentleman i blomrnig väst och styf halskrage, som antydde att hen lefvat under Elisabeths tid — en man med ett stolt och ädelt anlete. I ena hörnet var anbragt ett förbleknadt sköldemärke, hvar