Aftonbladet – 26 september 1853, sida 3

och söndersiet dem, och man såg då nätterna upplysta af brinovande slott. Det var franska bondekriget i 14:de århundradet, Ja Jacquerie. Detta bondekrig slutade, likgom -boadekrizet i Tyskland, med böndernas fullkomliga undertryckande och med en barbarisk hämnd sån adelns sida. Sedan den tiden betyder Jacques Bonhomme det stackars godmodiga folketo, som alltid kommer tili korta och al. tid blir öfverlistadt eller öfverväldigadt, som oaktadt alla revolutioner och förändringar i regeringsformen, ständigt blifver qvisgt, beherrskadt och utan allt verkligt inflytande och oupphörligt får intill märg och ben kännas vid experimenterna vid den stora Jagfabriken i Paris; men hvilket ockgå emellanåt fir sina ögonblick, då det blir vildt och farligt som en rasande tiger. Om betydelsen af Yankee ha vi nyligen meddelat ett utdrag ur Fredrika Bremerz nya arbete om Nordamerika; till hennes välteliga skildring af den ungdomliga, modiga, outtröttliga, under alla mödor och olyckor sinnets friskbet och humor bevarande Yankeea, vilja vi ej försöka!att göra några tillägg, ehuru visserligen åtskilliga ekuggpartier saknas, för ait bilden skulle bli fullständig. Den tyske Mickel låter i svenska öron Bom om det innebure någon antydan om falskhet och list. Men såäricke förhållandet. Michel skall på forntyeka betyda: en stark man; men härmed förenar sig föreställningen derom att den starke mannen är godmodig, enfaidig och klumpig. Sin kraft använder han på orätt tid, orätt ställe och orätt sätt. I sin godmodighet och hjelpsamhet är han såsom björnen, gom vill jaga flugan från sin herres panua, Namnet Mynheer betecknar på ett träffande sätt den sjelfständige, välmående, trygge holländaren. Det framkallar bilden af det holländska lifvet, såsom man blifvit van att betrakta det i ders mest framstående egendomlighet. Huru ordnadt och regelbundet är icke allt i väsende och beteende! MHvilket sträfvande att synas ärbar och värdig, att i aliting iakttaga ett visst dekorum och visa sig sansad. Mynheer visar sig ständigt med ett lugnt, orörligt ansigte, liksom räknade han sina ord och liksom han fruktade att eit leende i otid skulle skada hans karakter och ärbarhet. Man kan på hans gång omöjligen urskilja om han går till teatern eller kyrkan, domstolen eller börsen, om han ärnar besöka en konsert eller en auktion; i båda fallen skrider han lika värdigt fram och han räknar noterna. på alldeles samma sätt som han räknar kaffebsalar. Vid kritiska tillfällen kan Mynheers sjelfständigbetskänsla yttra sig i beslutsamhet och ihärdig kraft, men i hvardagslag företer ban bilden af betänksamhet, långsamhet och lugn pasgivitet. Det yngsta af alla dessa nationella veder-namn är det danska herr Sörensen: Det är icke många år gammalt; man känner mycket säl dess uppkomst; det härleder sig icke från någon skriftetällare eller i alimänhet från den boksynta verden, utan från sjelfva folket, Under kriget 1848 och äfvon under da föl. jande fälttågen hände det att åtskilliga pereoner från Köpenhamn besökte Als och Slesvig för att på närmare håll betrekta krigsteatern. När en sådan person, med grå hatt och spatverkäpp och handekar, med ett ord helt civil kom öfver till brohufvudena vid Sundeved piler ströfvade omkring på fälten der bataljerna stått, brukade soldaterna alltid kalla honom Sörensen. rHerr Sörenseur, sade de, sär här på b sök; hr Sörensen är der öfver i brohufvudeta. Detta namn vann hastigt erkönnande; iet upptogs i visor och vaudeviller och är nu vegripligt för bvarje dansk. Hr Sörensen her lifvit en stående personifikation af det jem3, godmodiga och gladt sjelfbelåtna danska olket. Han tänkes i allmänhet såsom en soid, rask borgare med godt huil och ypperlig helea, i högsta grad fredsam och vänlig och ilskande ett godt samspråk (en Iuun passiar), retsig när han blir ond, men straxt godigen, vägot långsam att fatta nya föreställningar, nen ännu långsammare att uppgifva dem när lan en gång fött dem i sitt hufvud. Hvarken svenskar eller norrmän hå ännu rhållit någatdylikt deras nationella egendomigheter representerande personligt namn. Att yssen icke hearnågotjsådant är naturligt, då sålant skulle vittna om en utpräglad individuaitet, som en nation i träldom ej kan ega. — Melbourne Argus, uppskattar befolkninen i den australiska kolonien Victoria till 230,000 jälar. Vid 1851 ärs slut utgjorde den 95,000 sjäar ; vid slutet af 1852 omkring 200,000 och är 1853 Maj 230,000 själar. Bland dessa funnos 60,000 lera män än dävinnor. — VACKERT DRAG AF MENNISKOKÄRLEK. Fölande märkliga drag från koleratiden i Köpenhamn erättas i Köpenhamnsposten : En ung dam annälde sig som sjuksköterska på ett kolerabospital. Man frågade efter hennes namn, som hon likväl icke ille uppgifva, men förrättade allt framgent på det ärleksfullaste och mest nitiska sätt sin svära tjenst. Slutligen angreps hon sjelf af epidemien, och man jödgade henne nu att uppgifva sitt namn, för den ändelse hon skulle dö (hvilket likväl icke blef fal2 Hen: es namn yppas emellertid icke i tidninen. — TVÅ UNGA KINESER som tillhöra en af de aneddaste kristna familjer i provinsen Chil-H, kom10 nyligen till London, hvarifrån de begifvit sig till rankrike för att der studera. — teologien. De hade ivistat staden Nankings. intagande. af isurgenterne, ch lemnade kort derefter sitt fädernesland.