Aftonbladet – 26 september 1853, sida 1

lanhand, komma de 1 alla fall de verkligt nödlidande till godo. — ,Vi veta ingens, yttrar Svenska Tidningen i dag, som försvarar räntetsgarnes prejeri på levereringarne in naturas, och tillägger dervid: Konung och ständer hafva beslutat dess upphörande, och verkställigheten väntar endast på fallet till den beredda och i sammanhang d.orened varande ränteförenklingen. Men då nu ständerna skiljt frågan om nämnde prejerig upphörande från frågan om ränteförenklingen samt beslutat om det förras sättande i verket genast på samma gång ränteförenklingen uppsköts till nästa riksdag, och då detta beslut tillkommit i öfverensstämmelse med Kongl. Mej:ts proposition, buru kommer det sig. då att dennder singensi alla fall nu efteråt har sådant inflytande att han förmår uppehålla verketälligbeten af beslutet? Han måste rigtigt vara en väldig patron, ech han är det i sjelfva verket; ty hans rätta namn är den räntetagande, byråkratien i landet.s Att få 400 råri stället för 200 rdr ör ett vackert resultat för de små räntetagarne; men att få 12.000 rår i stället för i stet beräknade 7500 rår är, såsom 7i hörog dagen antydde, icke heller så dåligt :ör de större. Under nuvarande dyra år, är det en rigtig skördetid för räntetagarne. Det skulle ju varit stor synd ifall några af dem genom verkställighet af statsmakternas beslut 1 ämnet kommit att gå miste om så goda skördeår. Derifrån har finansministern säkerligen velat förskona dem. Den konservativa tidningen slår sig för sitt bröst och bedyrar, att bon för ingen del sökt förevara en underlåten verkställighetvsaf statsmakternag beslut; hon har endast försvarat suppskofvets germed, och Aftonbladet har varit högst soärligto som ej anmärkt denna skillnad. s Ait hindra verkställighet af ett beslut, som ir afsedt att genast träda i verket, eller att uppskjuta det flera år, synes oss komma på ett ut, och de röntegifvare, som i fall beslutet utförts, varit berättigade att genast njuta förskoning från prejeriet, men som nu än vidare. varit och äre detsamma underkastade, torde ej heller kunna finna stor skillnad deremellan. -Om saken åter skall före vid riksdagen, erfordras ett nytt beslut och en ny anordning på riksgäldskontoret utan att på grund af den förra en enda skilling utbetalts, Men i alla fall skall allt detta, jemlikt den konservativa terminologien sådan som den nu tryckes, icke innefatta att verkställigheten blifvit hindrad; den säges blott vara uppskjuten. Distinktionen är fin men den är icke lycklig. Till ursäkt för den kan dock anföras att det nu för tiden inom den s. k. konservativa diplomatien ej är brukligt att benämna sakerna vid sina rätta namn. När Ryssland besötter en del af Turkiets provinser emot turkarnes bestridande, är det ju blott ett bevis på Rysslands varma sympatier för den ottomanniska portens väl. Svenska Tidningen har således höga exempel att stödja sig vid, och hon må gerna följa dem i sitt framställningssätt. Det förvillar i alla fall hverken oss eller någon annan än dem som vilja låta förvilla sig, och de utgöra ju blott-den der hr nIngen.r Att den konservativa tidningen icke villsynas hafva den minsta berörivg med basculesystemet samt att den ej vill kännas vid-att på ringaste. sätt bafva förordat detuti seroma tidninga, häromdagen i Aftonbladet ordagrannt aftryckta framställning är naturligt. Men for den som står på så intim fot medhöga vederbörande gom den konservativa tidningen, torde det emellertid vara så godt som omöjligt att icke i detta hänseende, alla förklesringar till trots, blifva utsatt för någon smittesamna beröring. Vi. beklega denna svåra gituation för hvars afhbjelpande spärrning ej lärer I kunna ifrågakormma, och hoppas att vär kollega emellertid icke låter det onda få framgång i någon mera mutbildad form. Att det stundom kan, såsom häromdagen, framträda i allvarsamma förebud., är väl på det hela ej-så farligt. Om dylika förebud motas itid, antaga de kanske icke någon svårare karakter, och härutinnan: vilja vi gerna vara vår kollega till hjelp. Och mera lönar det nu icke mödan att orda mot den konservativa tidningens äsigter röIrande inskränkningarne i ständernas rätt att bestämma skatterna och msättet för deras utgörande., Vårt sordkram, såsom Svenska Tidningen utlöter sig, tycker den ej om, och våra sifror ger den icke. Eljest skulle vi ba Svenska Tidningen yttra sig derem, huruvida det icke högeligen intresserar de militära, civila och ecklesiastikå räntetagsrne jemte alla aspiranter till räntorna att fortfarande, så länge som möjligt, få uppbära de indelta lönerna på hittills öfligt sätt samt taga fyra i stället för