Article Image
kunde uthärda att skåda dessa stumma fragmenter af sig sjelf — lager af den Caxtonska sammanställningen, liggande hvarf på hvarf, liksom inpackade och ordnade för någon moralisk Murchissons eller Mantells forskande genius. Men för min del betraktade jag aldrig deras hvila i den mörka förstugan utan att tänka: Mod Pisistratus, mod! der är någonting söm förtjenar att lefva för; arbeta skarpt, blif rik, och den Stora Boken skall slutligen komma ut.s q Emedlertid vanärade jag omkring landet och gjorde bekantskap med jordbrukarne, och med Trevanions förvaltare — en skicklig karl och stor agronom — och jag fick genom dem ett bättre begrepp om naturen af min önkels besittningar. Dessa begittningar betäckte en ofantlig jordrymd, som, undantagande er liten farm, för närvarande icke var af något värde. Men jord af detta slag hade nyligen blifvit tillgodogjord genom en enkel dikningsmethod, som numera är väl bekant i Cumberland; och vaed kapital torde Rolands ofruktbara moras blifva en förträfflig egendom. Men kapital, hvarifrån skulle det komma? Naturen gifver 038 silting, undantagandes medel att förvandla hense i gångbar valuta. Sora gamle Plautus så snillrikt yttrade: 2Dag, natt, vatten, sol och måne få vi gratis; för allting annat — fram med edra kontanter!s I Kar. Ingenting har hörts af onkel Jack, Innan vi lemmade tegelhuset, inbjöd kaptenen honom tilltornet — mera, befarar .jag, af artighet mot min mor än af någon sjelfmant impuls härJedande sig från egen tillgifvenhet, Men mr Tibbets afböjde höfligt denna inbjudning. Un? der det ban vistades i tegelhuset hade han mottagit och skrifvit ett stort antal bref — några af dem han mottog voro emedleriid ankomna till. bypostkontoret under bokstafsadresserna A. B: eller X. Y. Ty intet misäöde förlamade någonsin onkel Jacks energi. Det är sannt, han försvann under motgångens vinter, men i det ban försvann vegete

24 september 1853, sida 2

Thumbnail