Aftonbladet – 23 september 1853, sida 2

lomen var, enligt.D.B., brandförsäkrad för 25,000 fdr och värderad till 22,000 rår, allt bko. ——--——— — Med anledning af till landshöfdingeem betet i Malmöhus län inkomne klagomål deröfver, a sundhetsnämnder på ätskilliga orter stadgat viten och andra mindre lämpliga påföljder för de personer som besöka af kolera smittad ort, har konuugens befallningshafvande funnit sig föranlåten förklara, att alia viten och andra päföljder som i strid med konzl. brefvet den 22 Sept. 1834, inom nägon församling blifvit stadgade, äro ogiltige och kraftlösa, samt erinrat att enstaka gårdar, byar och orter väl må ega att på egen bekostnad frän sig afhälla personer, som ej i 10 dagar vistats pä frisk ort, det vill säga spärra sig sjeifva, men att man ingalunda må låta inspärra dem som i öfverensstämmelse med ofvanstäende föreskrift besökt den smittade orten, sä framt ej kolerasjukdomen inom deras bostad yppar sig; och detta då endast under de vilkor som i konungens befallningshafvandes kungörelse af den 25 sistlidne Juli äro föreskrifne. — I gårdagens P.T. läses: j Genom bref från karantänsanstalten ä Ektlundshof, vid Upssla, hafva vi i dag erhållit underrättelse att blotta vistandet derssmmastädes (hvad man i dagligt tal kallar rum, ljus och städning) kostar en riksdaler riksgälds per dygn, och att alit hvad som hörer till vivre betalas enligt värdshuspris, samt hvarje mältid portionsvis, enligt matsedel. På detta sätt läter sig förklaras, huru dagkostnaden, utan någon slags sybaritism, kan blifva tre och en half rdr rgs, säsom vi från flera häll hört uppgifvas. Huru den bör lefva, som skall kunna genomgå sin karantän för 1 rdr bko om dagen (såsom sundhetsnämndens ordförande svarat oss), då blotta vistelsen kostar två tredjedelar af nämnde summa, lemnas derhän; för 16 sk. bko par öygn fär man icke särdeles tillräcklig föda på eti Upsala-värdshus. Men om säledes dagkostnäden går till 3 rdr och för 10 dagar till 30 rår — är denna kostzad icke orimligt stor för en fattig student, som, för att fullborda sina tentamina eller af annat tvingahde skäl nödvändigt mäste i dessa tider begifva sig till universitetsstaden, en stad, som uteslutande i och med och genom universitetet hafver sin varelse? I Lund har man tänkt två gänger på den saken. ————— — Följande i tidningen Sölve intagna artikel är ett talande exempel på omenskligheten af de inom landet vidtagna spärrningsåtgärderna : Hur skilda än meningarne må vara om nödvändigheten eller ändamälsenligheten at spärrningsoch karantänsåtgärder under koleratider, lära dock alla deri vara öfverens, att många af de missbruk, som vid dessa spärrningar och karantäner utöfvas, äro för sedlighet eller helsa ganska vädliga, och mänga gånger ett värre ondt än det, gom man med bommar och rök ville fördrifva. 1834 fördrog man nästan allting, hur befängt och hufvudlöst det än var, ty ovandhet och oerfarenhet talade då till de förskräckte och på bommar och rökhus förlitande spärrningsvännernas ursäkt, men 1853 fordrar man mera praktiskt förständ, man fordrar att sädana skandaler och kraftätgärder skola aflägsnas, som äro värre än farsoten; som förstöra bäde sedlighet och kbkelsa. Dessa billiga fordringar oaktadt, framträdg dock ännu förbatliga väld . samheter och retande laglösheter. Ehuru i vär minnesbok finnes antecknadt om de obehag och kostnader, somy nyligen tillskyndades en aktad embetsman, hvilken, fastän försedd med bebörigt sundhetsbevis, likväl förvägrades tillgäng till sitt hem, och ehuru vi hafva noga känvedom om mänga obehagliga päföljder, sora inträftat deraf, att bevakningen stundom utgöres af öfverlastade persover, hvilka med grofheter och väldsamheter beraöta resande, vilja vi dock icka åberopa detta som bevis för nödvändigheten af bättre ordning och tillsyg, enär vi hafva större gravamina att andraga., Nyligen blef en hafvande qrzinna, för att inkomma till staden, älagd rökning, och då hon, för att undergå deuna för hennes bröst skadliga swadhetsätgärd, åberopade sitt hatvande tiilständ, blef hon ett föremäl för den lättsinnighetens tilltag, som hacdgripligen ville förvissa sig om hennes utsagos sann. tärdighet. En annan qvinna blef af andra sundhetsväktare äfvenledes älagd rökning för att inslippa till staden, och dä hona nolens volens underkastade sig densamma, verkställdes den på ett sätt, som vittnar om grof okunnighet eller gröfre laättsinvighet, ty qvinnan, förut frisk, mäste omedelbart derefter gå till sängs, utan att på flera dagar förmå ätervända till sitt hem. I en strandsocken vägrades nyligen några fattiga fiskare och deras hustrur landgäng, och förvisades till närmaste stad i karantän. När desse landsförviste kommo till den bestämda karantänsplatsen, nekades dem icke blott herberge, sängkläder, föda och läkarevärd, om sädan hade beböfts, utan de förbjödos äfven att sjelfve skafta sig tak öfver bufvudet. I bläst och regn om dagen samt stark köld om nätterna mäste desse olycklige på hafvet tillbringa 10 dygn i öppen bät, de första dagarna utan behötlig mat, som dock sedan tillsändes dem af flere mil derifrän boende personer, Hemkomne äro de alla, tack vare karantänsmännens visket och ömhet, förstörde till belsan, och den ena qvinnaw har, lika med den store mansen i Säderköpiog, dukat under för helsokuren — hon är redan död. Kommer koleran icke ibland oss under en sälen sundhetsverksarohet, är det åtminstone icke karantänernas skuld, och får men frän en och annan enfaldig landtbo höra den önskan, att förskrefns sjukan snart mätte komma och göra ett slat både på korrantiaer och rökelser,, är det väl oförständigt, men likväl under nuvarande förhällanden ursäktligt. Vill man på allvar söka hindra kolerans inträngande; vill man icke göra hvarje sundhetsoch karantänsätgärd förhbatiig, och vill man slutligen icke förstöra och förderfvå samhällen och individer, så är tiden redan inse att med bättre urskilning och mera mensklighet behandla trafikerande, eller stänga menniskor från bus och hem., — Eskadern inkom och ankrade den 15 dennes på kronoredden i Carlskrona. Någon landgäng har för farsotens skull ej varit tillåten. De bätsmän, som ega rättighet att hemförlofvas efter expeditionens slut, skola transporteras direkt från e-kadera till hemorten. En sädan omtänksamhet om både detta samhälle och landsorten kan icke nog lofordas. — Sjukligheten i närvarande tid förmår ej alldeles utestänga förebuden till den stundande musiksäsongen. Från Paris har nemligen en ung pianist, mll Målanie Malesot, pyligen hit anländt och lärer ävmna uppträda härstädes. Hon är elev af konservatoiren i Paris, och medför ett certifikat från nämnde institut, som tilldelar henne första priset i egenskap af pia nist. Äfven de kritiska artiklar från Petergburg, Warschau m. fl. orter, som vi varit i tillfälle att se, berömma mycket hennes talang. — Om det vid Trelleborg strandade ryska förl manar st ngn dd las I FALL EA TJA Re