Aftonbladet – 23 september 1853, sida 1

Souiuis. — Hör, hör! Pisrstratus — (lifligt.) — Men en mans förfäder äro hang obestridliga egendom. Huru tycket, icke bloit af jord, utan asia kroppskonstitution, sitt lynne, siit uppförande, sin karakter och sin natur kan han icke ha i arf af en stamfader i tionde led. Nej, hade han väl någonsin blifvit född förutan denne stamater — skulle väl någongin en Squil:s ha icfört honom i verlden, eller någon amma hafva burit honom hypo kolpo ? SQuiLis. — Hör, hör! — Pisistratus — (med värdig rörelse.) Ingen menniska har derföre rättighet att med ett penndrag beröfva en annan en stamfader, af huru välvilliga motiver det än må ske. I pärvarande fall torde ni söga att den ifrågavarande stamfadren är apokryfisk — det kan vera boktryckaren , det kan vara riddaren. Medgifvet; men der historien är ofullständig, får väl blotta känslan afgöre? Då båda äro tvifvelaktiga, tillegnar sig min inbillningskraft båda. Vid ett tillfälle kan jag vörda idoghet och lärdom hos boktryckaren; vid ett annat tapperhet och höngifvenhet hos riddaren. Detta angenäma tvifvel gifver nug tvenne stora starafäder; och genom dem tvenne tänkeföljder sem utöfva inflytande på mitt uppförande under olika omständigheter. Jag skall icke tillåta er, kapten Rolend, att beröfva mig någondera ler dessa förfåder — någondera at dessa tankeföljder. Lemna derföre detta heliga tomlrum oifyldt, oprofaneradt; och antag derna Irailjedom af ridderlig artighet — då min far bor hos kaptenen, skola vi tro på boktryckaIren; då vi äro aflägsnade från kaptenen, Jlåtom oss stå fast vid riddaren.n aGodil utropade min onkel, då jag, en smula andfådd, slutligen tystnade. Ochn, sade min mor mildt, jag tror, Austin, att det finnes ett sätt att uppgöra saken !som skall tillfredsställa alia parterna. Det är Ibra sorgligt att tänka, att den stackars RoI Jland och den grälla Blanche skola blifva slldeles allena i tornet; och jag är viss på att