Aftonbladet – 23 september 1853, sida 1

vära förluster, förr än allt blifvit ordnadt och summan utbetald; ty vi visste alla att vid det första stormande utbrottet af min onkels ömma ädelmod hade det gamla tornet fått springa — blifvit såldt ill någon godsegare i grannskapet eller någon spekulerande kommissionär. Austin i fara! Austin ruinerad! — han gkulla icke ha aifvit sig någon ro förr än han med kumanier 1 band bunnit komma ud hans bispringande. Icke förr än allt var uppgjort skref jag derföre till kaptenen och underrättade honom gladt om den förändring som hade inträffat. Och fastän jag sålunda framställde våra missöden såsom en obetydlighet, förde brefvet likväl kaptenen till det röda tegelbuset samma afton som jag sjelf anlände dit. Min onkel hade icke sålt det gamla tornet, men han kom, beredd att föra oss dit vi et armis. Vi skulle bo hos honom, och lefva på hans bekostnad — uthyra eller försälja tegelhuset samt förränta och föröka återstoden af min fars tillgångar. Och det var då han fann min fars motstånd hårdnackadt, och inseende att han hittills icke förmått verka något på hans beslut. — som min onkel, linkande ut i förgsalen, der vi hade lemnat hans nattsäck och öfriga packning, återvände med eil gammalt ekskrin, och, i det han vidrörde en fjäder, flög ut — det Csaxtonska stamträdet, Och det flög vt — 5fversvämmande, likt Nilen, hela boräct, tila det öfvertäckt böcker, papper, min 2 3 sykorg, och tå-servisen, (ty bordet va ::och omfattande, en bild af dess egrares ne) — och derpå, utflytande öfver mattan, släpade det fram sin tröga längd tills det stadnade vid kolskörmen. aNåväl, sade min onkel högtidligt, det har alärig funnits mer än två orsaker till oenighet mellan mig och dig, Austin. Den ena är förbi; hvarför skulle den andra qvarstå? Ah! Jeg vet hvarföre du tvekar; du fruktar att vi skulle komma att tvista derom ! sOm hvad, Roland ? sDerom, säger jag — och jag vill bli fördömd om vi det skola göra ! utropade mir