Aftonbladet – 23 september 1853, sida 1

sär i min frihet. Efter besöket i min fars) samla torn anser jag min karakter hafva sin upprinnelse uti det gränsbo-blod som flyter i nina ädror. Jag betviflar att jag är danad ör stadslifvet, och jag har besynnerliga sväfvande planer i mitt hufvud, med hvilka jag skall roa mig då jag kommer hem och de torde då mogna till planer. Och, för att nu smbyta samialsämne, wulär mig froga hvad slags person det är som efterträdt mig gråsom ar Trevanions sekreterare?, Jo, han har fått en bredaxlad, bergande nerre med glasögon och bomulsstrumpor, som skrifvit en afnandling om Räntav — jag fruktar en fullkomligt imaginär afhandling i hans belägenhet, ty ränta är något som han aldrig kan ha mottagit och icke ofta blifvit uppfordrad att betala. I alla fall är han en af edra statsekonomer, och uppmanar Trevanion att sälja sina taflor, såsom ett ofruktbart kapital. Mindre mild än Papes Narcissa skulle han för att bereda ett skönhetsvätten, helt säkert icke draga i betänxande att koka ett barn. Jemte denne officielle sekreterare, stöder sig Trevanion till en betydlig del på en ung gentleman med ett vackert, behagligt utseende, hvilken står i stor gunst hos honors. Hvad heter han?s Hvad han heter? — jo, Gower — en naturlig son, efter hvad jag tror, till någon medlem af familjen Gower.s Härvid inträdde ett par af sir Sedleys fina umgängesvönner och mitt besök var till ända. VII Kar. Jag svär, utropade min onkel, att det skall så skex; och med rynkad panna och grym uppsyn fattade han det olycksbringande instrumentet. Nej, broder, det får icke skes, sade min far, läggande forskarens bleka hand på kapten Rolands bruna och beniga krigareknytnäfve; och med andra handen utsträckt, beskyddade han det hotade, darrande offret. Min onkel hade ej förnummit ett ord om