Aftonbladet – 22 september 1853, sida 2

— Vi hafva blifvit anmodade att äfven 1 Aftonbladet meddela en upprörande skildring vf tillståndet vid Upsala katedraiskola i discislinärt hänseende, hvilken för några dagar sedan lästes i tidningen Upsala. Vi kunna cke föreställa oss annat än att den offentlignet nämnde skildring redan fått genom deni idning, som utan tvifvel är den inom erkestiftet mest epridda, skall vara tillräcklig för att leda till det dermed åsyftade ändamålet, nemligen att framkalla en undersökning af förhållandet från hr erkebiskopeas sida, i hans! egenskap af eforus för läroverket. Vi anse det derföre tills vidare öfverflödigt att här reproducera hela den ifrågavarande artikeln; men böra dock nämna att den egentligen är rigtad emot den tillförordnade rektorn Annerstedt, hvilken beskylles bandbafva disciplinen med ett pedanteri och en råhet, som — om de af tidningen Upsala anförda exemplen äro grundade — synas mera öfverensstämma med medeltidens barbari, än med vår tids civilisation. Såsom prof må endast följande utdrag anföras af de flere exempel, sora Upsalatidningen meddelat: Eit af Annerstedts påbud är — säger bland annat tidningen Upsala — att hvarje lärjunge skall stå med mössan i hand när ban samtalar med en lärare, det må vara hvar som helst. En dag under veckan öfverraskade hr rektorn dock en yngling, som i samtel meå sin lärare hade hufvodet betäckat i nedra för stugan, emedan läraren derom tillsagt honom, hvilket hade till följd att ynglingen a! hr rekto ns grofva spanska rör, erhöll öfver axlarna flera hårda slag för denaa förmenta öfvorträdelsa af ang podantisks påbud. — Förleden måndag råkade eo gosse, som af höflighet olyckligtvis stadvade i förstugan för att låta rektorn passera förbi, att sälunda utaf ren helefrenhet bryta emot det stränga förbudet (cemiigen att aldrig stadna i skolans förstugor). Ertappad på bar gerning, blef denne på stället af rektorn med hans tjocka, spanska rör så slagen öfver hufvud och axlar, att gossen, som erhöll ganska hotande skador och betänkliga blodviten, mäste ligga till sängs samt ej ännu kan bivista skolan, ehuru koppniegar och kalla omslag m. m. genast användes. Är det rädligt att en sädan man för styra ett läroverk med 300 lärjungar, han, som aldrig kan styra sig sjelf? Hans frikostiga löften om relegation för de minsta smässker äro verkligen löjliga. Så t. ex. lärer han i en för öfrigt alldeles nerfskakande straftpredikan hafva yttrat följande strofer: Vill du jag skall läta täckelset falla; då skall du få se hur eld och lägor (det hörs hvars andas barn mannen är) uppträda ur djupet. Nej, heldre mä du endast bortvisas ur skolan, på det ej dina kamrater af dig mä förderfvas. Förgäfves skall fader, moder, syster och broder unropa mig om förbarmande! Nei, först offentligen afstraffad, af polisbetjenter stupad med ris (!!!) skall du androm till varnagel och dig sjelf till straft förvisas för alluvid ur läroverket.s Desna lexa gällde en 17 öring, som — bade rökt cigarr! Vi hoppas att tidningen Upsala icke underlåter att i sinom tid underrätta allmänheten, huruvida någon undersökning i anledning af de uppgifna förhållandena kommer att ega rum och hvilken påföljd deraf kan komma att förmärkas. I sammanhang härmed erinrag med skäl om det oskick, som redan länge egt rum vid Upsala katedralskola, att icke allenast de fieste lärarne blott tillsättas på förordnande, utan laglig ansökan och prof, utan att äfven sjelfva rektorsbefattningen nu i flera år hittills obesatt, för att skötas af hr Annerstedt såsom tillförordnad utan ansökan och utan prof, ehuru mycket skickligare män med honom konkurrerade om platsen.