Aftonbladet – 22 september 1853, sida 1

ska stammen, på afkorelingarne af det berömda folk, som spelat en så stor verldshistorisk roll och hafi så utomordentligt inflytande på den vesterländska civilisationens utveckling. Hvilken lösning de rysk-turkiska stridigbeterna än för ögonbiicket må finna, hvilket bemedlingsförslag man än må antaga och hvilka stipulationer än för tillfället må uppgöJras, så qvarstår dock sjelfva den orientaliska hufvudfrägan oafgjord; snart torde denna icke längre kunna uppskjutas, ty status quo ör nu mera rent af en omöjlighet och Turkiets ställniog är ohållbar, sedan Moldau, Wallachiet, I Servien och Montenegro blifvit nästan alldeles oberoende och den grekiska befolkningen i . leuropeiska Turkiet fått begrepp om sin vigt :loch betydelse. Turkarne sjelfva inse att det är slut med deras välde i Europa, och från Stambul blicka de ovilkorligt öfver till den asiatiska kusten, sårtom deras egentliga hemland, der de äfven helst välja sina grifter. Det turkiska väldet i Europa, der 2 millioner muselmän äro herrar öfver 10 millioner kristna, kan i sig sjelft icke påräkna några sympatier af Europa och skulle för längesedan ha Jepelst ut sin roll, om icke Ryssland hade eynts i bakgrunden med sina för Europas framtid och för verldens lugn ytterst vådliga planer och sträfvanden att vinna fast fot vid Bosporen och på Turkiets ruiner upprätta ett jättestort ryskt-grekiskt kejsardöme. Många bland dem, som med allvar och po-Hitisk ingigt egnat sig åt närmare undersökningar af de förhållanden som stå i samband med denna fråga, anse den enda för Europa :gagneliga lösningen af densamma ligga uti upprättandet af eit verkligt grekiskt kejsaredöme i Konstantinopel, som skulle kunna utlgöra en motvigt och en damm mot Rysslands Isträfvanden i denna riktning. Men eger den grekiska stammen tillräcklig Ilifskraft och energi för att kunna bilda en nationalitet och ett rike, starkt nog att bestå ;!genom sig sjelft och utgöra en förmur mot IRyseland? Många betvifla detta alldeles. Den -luppmärksamhet och det lifliga intresse för den grekiska stammen, som för några decennier sedan i Europa framkallades genom grekiska I fribetskriget, synes sedermera ha lemnat rum lför en ganska stor likgiltighet. Man hade måhända gjort sig alltför sangviniska förhoppningar om utvecklingen af den lilla grekiska stat hvars oberoende erkändes af de euro-peiska makterna, och man har sedermera icke tillräckligt tagit i betraktande de yttre och inre svårigheter som lade sig i vägen för denna utveckling. Att denna stat gjort betydande framiteg i civilisation och materiel kultur, isynnerhet seIdan den erhöll välsignelserna af en fri författning, är emellertid ovedersägligt. Man får icke ensidigt lyssna till de engelska anklagelserna och beskyllningarne mot Grekland; ty England är till följe af merkantila intressen ingen vän af Greklands uppkomst och blomstring och har vid flera tulfällen sökt skada dess kredit. Lika litet får man bedöma ställningen i Grekland efter de ultrakoneervativa blad, som i likhet med hvad Tiden hos oss hade för sed, så snart några röfvarehistorier leller andra oroligheter från bergsbygden eller den grekisk-albanesiska gränsen förspörjas, genast äro färdiga att ropa: se der ett vackert samhälle, se der följderna af att ge ett dylikt folk friheten, se der följderna af konstitutionalismen ! Uti sjelfva verket har konungariket Grekland gått mera framåt än man till följe af de svåra omständigheterna samt Englands ovilja och Rysslands intriger skulle kunnat vänta. Bland de skrifter, som utkommit i anledning af den orientaliska frågan, är äfven en fransk broschyr hvars författare ifrar för upprättande af ett grekiskt kejsardöme i Konstantinopel. Han anslår grekernas antal till omkring 10 millioner, och om man äfven måste Jafpruta något i hans alltför sangviniska fram ställningar om dezx grekiska nationatitetens life; kraft och betydelse, så anse vi dock följande ,I faktiska upplysningar om konungariket Greklands ställning och utveckliog på den sednaste tiden förtjena den största uppmärksamIhet: Det fria Grekland bevisar genom sitt framskri dande hvad den helleniska natiomaliteten kunde ästadkomma om den blefve emanciperad. För stt döma opartiskt och rättvist må man icke glömma att koloungariket är mycket bergigt, till största delen ofrukt; bart, föga egnadt för en högre utveckling af jordbruket; att landet är 1828 var totalt förhärjadt och ndast nägra små städer bade bifvit räddade från . förstörelsen. Alla öfriga städer och orter, alla bys mäste först uppbyggas änyo. Alla odlingar voro förstörda, inbyggarne lefde till stor del i hälor och födde Isig med örter. De mäste genom sitt arbete först åter skaffa sig kapital för att äteruppbygga sina hus och kojor, för att äteruppodla sina vinberg och sina 7 I fruktgärdar. Enligt en not af presidenten Kapodistrias till de tre makternas residenter, daterad Poros den 30 Okt. 1828, kunde befolkningen i de länder som nu utgöra det grekiska konungariket före uppresningens begynInelse år 1821 uppskattas till ungefär 900,000 personer, deri inberäknadt 70,000 turkar. Är 1828 var Iden reducerad till ungefär 700,000. I dag uppgär den enligt regeringens sednaste tillkännsgifvande till g 1,002,112. Presidenten Kapodistrias förklarade att , hans siftror voro endast approximativa, och man kap anse dem för mindre noggranna, i det hela för öfverdrifna, isynnerhet för öarne. Mera sannolikt är, att : hela befolkningen före 1821 blott uppgick till 800,000 I själar, att den 1828 icke belöpte sig till mycket öfver 600,000, och att den 1833 hade uppnätt antalet af 1700,000, som man då allmänt trvdde; är 1852 öfversteg den en million. Men man har goda skäl att tro att de bortavarande icke voro inbegripna i denna .Isumma; räkningen är icke noggrann och det verkliga antalet gifver en högre siffra. I alla fall är det ott märkvärdigt framskridsnde, särdeles då man tager i betraktande 1) att ingen invandring har egt rum, och 2) att i nägra trakter dödligheten är mycket stor, isynperhet bland barnen. De ringa tillgängarne ha . hittills icke tillåtit nägra större företag för förbätt. Irandet af sundheten i landet. Allt detta får man icke förglömma. Säd är den vigtigaste artikeln ibland landets produkter. Dess produktion tilltager äårligeo. Enligt alla uppgifter som äro tillgängliga är tillökningen i afkastnivgen sedan tiden före revolutionen ganska beiltydlig. Nu frambringas ärligen 12 millioner kilvs (en kilo — ungefår 8 kappar), en bruito-afkastning laf umvefär 35 millioner francs. Man börjar smäninVt AR tt te vw ww ee