soten mest grasserar bland de egentliga arbetsmyrorne, bland timmermän, murare, handtverksarbetare, fabriksfolk med flere dylika och deras familjer. Hamnbusen saknar allt, fyllbulten blottställer sig för allt, då den egentliga erbetsklassen väl icke har nägot öfverflåd, men i sallmächet också icke lider nägon brist och dessutom bestämdt super mindre än de fleste bland den delen ätminstone af medelklassen, som har skräddaren att tacka för sitt anseende här i varlden. Dä säledes erfarenheten icke styrker att de nyss uppgifna omständigheterna föranleda koleran, mäste man söka efter andra. Icke får man antaga arbetarnes sysselsättning, stor muskelansträngning, .hvarmed den så bestämdt skiljer sig frän de förmögnare klasserne, såsom någon orsak till farsoten, ty dä skulle ätmirstone icke de hemmavarande hustrurna och barnen anfallas, men detta ör ofta fallet. Det äterstör då ingenting annat än att söka orsaken i de tränga, täppta2, osunda och öfverbefolkade bostäder, som arbetaren så allmänt mäste begagna. Här, endast här, i detta förpestade avalm genereras det miasma som föranleder kolera. År 1834 utbröt farsoten egsntligen först i en egendom på söder, som kallades Kilen, och som då var beryktad för sin öfverbefolkning och sin osundhet. I är började den i ett husi GrefMsguigränd, som icke lär stå efter i dessa bänssenden. Den som haft tillfälle att besöka kolerasjuka hemma i deras boningar, mäste erkänna att minst nio tiondedelar bebott lokaler som varit öfverbefolkade, ofta till den grai att man endast med vämjelse kuanat qvardröja. Att lasaronerne misdre än arbetarpe anfalles, torde komma sig deraf att de förre årifva ute bela dagen och om nätterna sedan mera hälla sig i skjul och andra uthus ån i verkliga boaingsrum. De ha således mera tillfälle att ätkomma frisk lufi än de fleste arbetare, till och med om åg om natten skulle logera på sjelfva gödselstacken, som säkerligen är mindre mefitisk än de omtalda boningarne. Äfven den omständigheten att kolera missmat mera anfaller om nätterna talar för satsen, ty just om natten eger den största öfverbefolkningen rum. Om dåsgen äro en mängd medlemmar borta på bvar sitt arbete. Betraktar man förhällandet i stort, ser man på utlandet, eskall man finna att då t. ex. Eagland knappt vill veta hvad koleran är, är hon åter en ständig gäst i Ryssland. Men engelsmännen äro också det propraste folk på jorden; då ryssarne snarare gjort sig utmärkta för motsatsen. Det skulle icke vara svårt att, ingående i detalj, ännu anföra en mängd som Isder till samma resultat, liksom det icke är omöjligt att, om icke vederlägga, åtminstons balysa flera invändningar som häremot kunna göras; men del: lämpar sig icke detta för en tidningsartikel, dels torde det anförda mer än tillräckligt styrka hufvudsatsens rigtighet. Autages säledes att öfverbatolkade, enuskiga bostäder åro förnämsta orsaken till farsoten, är icke svärt att finna preservativ emot densamma. För ögonblicret är väl icke möjligt att gå radikalt till våga, utan äterstör blott tillstyrka hvar och en att hälla sina bonio friska och luftiga, sina gängoch sängkläder rena och väl vädrade, men för framtiden är dei så mycket angelägnare att vidtaga kraftigare ätgärder: Amerikanaren bar genom lag tryggat emigranternes lif och 388, dymedelst att kan pälaggt den skeppsre höga böter som medför flere passsgerars än dess fartygs rymlighet tilläter; männe de: då icke vore längt mera skäl att vi genom lag tryggade oss sjelfva och vära medborgare från den farsot med thy åtföljande elånde, som är en följd af hyresvärdarnes snikenhet eller byresgästernes oförständ. Icke endast koleran utan mycket annat ondt skulle dermed vara försbygdt. Det är väl icke svärt att bestämma det minimum af utrymme som hvarje menniska behöfver i sin bostad och icke omöjligt att tillhälla hyresvärlarns att rätta sig derafter. Stecshelm den 19 Sept. 1853. N. G. Lindeström. MOLNET AA ANKAS