(Insändt.) Ett nytt och temligen säkert preservativ mot kolerar. Undertecknad, som för länge sedan egnat mig ät de närande yrkena, men till följe deraf, att jag i min ungdom nägon tid studerade medicinen och under 1834 års farsot användes som koleraläkare, nu Äterigen, eburu endast för att uppfylla en medborgerlig pligt, att äfven i min ringa män bidraga till lindrandet af det allmänna eländet, ätagit mig en qvasi läkarebefatining inom mitt distrikt i Cstbarina, har, under utöfvingen af detta kall, kommit att tänka mera på koleran och dess anledningar, än jag annars säkerligen skulle gjort. Jag skyndar att meddåela allmän heten resultatet af dessa funderingsr, i den fulla öfvertygelsen att äfven för ögonblicket nägoa nytta deaf kan vara att hemt2, ehuru visserligen först framdeles nägonting i stort dervid är att ätgöra. Det är en allmänt känd sak, af erfareobeten bäde bär och från utlardet öfeers!lt bekräftad, att det egent ligen är den lägre folkklassen som mest har att frukta för kolerafarsoten; Hvad kan auledningen här till vara? Hvilken omständighet Er det hvari den skiljer sig från de bätire lottade klasserna; hvilken omständighet är det, som nästan är gemsnsam för alla, som fella offer för koleran? Man har uppgifvit att osund föds, däligs kläder, fylleri och lNiderlighet lemna predispoxtion för kolera; men nu är det ati märka, säsom vi ock dagligen se omkring oss, att de veritabla hamnbusarne och lazaronerne äfvensom fyllhultarne gå temligen helskinnade, under det att far