en behandling, hvarvid de vanliga kurerna för liknande sjukdomssymptomer i vanliga sjukdomar icke! kunna tjena till obetingad efterrättelse. Ios. tror att detta gift i främsta rummet angriper dlodet och dess cirkulation; att det afsöndrar de vat! tenbestindsdelar, hvarpå denna ciriulstion beror och sortförer desamma genom uttömnisgaraa. Denna sats torde vara till fullo ädagalagd säval af sjukdomstitlståndet hos patienterna i kolerans framskridox!: stadium, af pulsens och hela kroppsytacs beskaffenbet, som af de undersökningar af bledets tillständ ho de i kolera aflidna, hvilka blifrit gjorda. Dä blodets ystningsprocess under förfärliga krampsymptomer blifvit fulibordad, upphör lifvet. Detts sker annorstädes, men hos oss sällan om nägonsin oförberedt och utse : de vanliga uttömningarna. Man må härvid erinrs om en djupsinnig svensk läkarevetc:ans metaforiska yttrande, att koleran är en kramp i blodets. Den rationella behandlingen synes ins. vara sit vidl sjukdomsanfallet och uader hela kuren på det kraftigaste befordra blodomloppet genom de medel som ut: öfva den minst förstörande verkan, samt, genom at! sysselsätta magen, så fullständigt som sig göra låter, med lättsmälta, omslutande och stärkande medel, hindra densamma att från blodet absorbera och bortföra de safter, hvilka göra detsamma flytande. Vetenskapens olösta gäta är långt mindre konsten att stilla krampen, stoppa diarrbest och hämms kräkaingarna, än att ersätta de kroppskrafter, hvilka förtäras. Denna kraftuttämning är så stor, att patienten icke sällan aflider midt under de tecken, som i vanligaste fall innebära den lyckligaste betydelse. Hvarifrän skola då dessa krafter, hv lka mean ögonskenligen följer vid deras bortgäng, ersättas? Är det möjligt att sädant kan ske gexom medikamenier? Och är det afgjordt att koleran, som, hvad man äc mt säga deremot, utan tvifvel uppkommer genom eti animaliskt pestgift, skall i lisbet med prax:s i vanligs sjukdomar, botas med en tom mage, på sin höjd unlerhällen genom litef risvatten eller hönsbuljong? Är man pu så fullkemligt säker att kolera-diarrhö är a! iiknande sisg och fordrar samma svältkur rom t. ex. iarrheet efter en förkylning? Möånne det icke vorel käl att litet grand syssalsätta sig med en jemitörelse I mellan verkningarna af kolersgiftet och den af andr: sifter? Gifver man t. ex. förgiftade personer smäå-l portioner risvatten och hönsbuliong för att stärka defas krafter? Nej! man gifver dem att dricka mjölk och dylikt så mycket de någonsin förmå förtära, icke derföre att dessa ämnen i och för sig utgöra motgift, ! men derföre att deras massa uppfyller magen, syssel-l sätter den, omsluter giftet och hindrar deisamma att uttära kroppen. — Vi hoppas att man icke skal gifva nkgon illvillig tydning ät desna jemntörelse. Uttömningarne i koleran synas ins. vara ena kroppons naturliga operation för vtt blifva qvitt pestgif iet; de första aflöpa minst förslappande. Är deita sednare förhällande att tillskrifva den omständisheten att mögen då vanligen har nögot att uttöcma? Men bvarifrän komma då dessa sednare utömningar när magen är tom? Likoa de vanligt diarrbe, vanligs träkoiogar? Dessa uttömniogar tagas frän kroppen heständsdelar, från blodet, och lemaa tomtum, efte: sig; de häliga ögonen, de iafallna kinderna, den hopskrumpna huden, den förfärliga afmagringena viss hvarifrån de äro tagna. Man söker att stoppa dem; — mähbända lyckas det och kanske har mediet dä pt samma gäng förstört det ondas priccip, upphäft des: orsas; — mähända lyckas det icke. Ar det i sedasre fallst också afojordt att det bordt lyckas, att sjukdomens besksffenhet velat så hafva dei? — Inasigtsfulla läkare taga efter hvad man sett aavisnins af sjukdomen och bemöda sig icke uteslutande om at förskormma uttömningarna. Men ins. tror att man ; allmänhet alltför litet söker att från början och sllt igesom bibringa kroppen de nödiga naringssafterna, ersättningen för och materislet till dessa uttömningar, hvilka mäbända äro nödvändiga i ett visst sjukdomens stadium. Då man i vanliga sjukdomar ingifver lsxernedel, skaffer man ju ocksä magen, redan innan der blifvit fullkomligt tömd, bytt ämne att uttömma; huru mycket angelägnare mäste icke detta vara i koleran, ter uttömnisgarna ro så oändligt mycket häftigare och mera tärande? I kolerans högre grad tilibakakastas visserligen slit hvilket på hvad sätt som helst ingifves; här miste konsten öfverlåts utgävgen ät naturon. Mea lyckligtvis är, med vär förträffligt ordusde sjukuppsigt, lskerehjelp till hands vanligen inaan dstta stadium inträder. Ias. som betraktar koleran ur en måhända motsatt synpunkt mot den vanliga och derföre tror sig egs fulla erfarenhetsskäl, byser säsom nämnrdt är dea öt vertygelsen att hufvuduppgiften i fråga om dess bo tande är att stimulera blodet, befordra vätskornas cmsättning och höja lifskraften i möjligaste grad. Han baxnas vid tanken på svsltkur, brgsgasd för dessa pasignter, hvilkas blotta utseende innebär el välialigt aej! för en kur, som koleran benöget ätager sig sjelf och grundligt gezomför; och ban tror att dena typhus som stundom ätföljer koleran och dödar i des3 ställe är en följd af den låga dieten under kolerakuren. Men fakulteten skall kalla vär sits en djerf paradoz. Hvarföre? Jo emedan man icke är van attanvända stärkande näringsmedel vid behandling af sjukdomer oeh anser koleran böra hemfalla under den vanliga kliniken, cr det gäller att hbölla kropogn i ett lämpligt nykterhetstillständ som giiver I lien kraft att versa. Har dä den genuina asiatiska koleran, vare sig vid insjuknandet. under det feberlösa sjukdomstillståndet, eller vid det frisknandet, så vida härvid icke nägo åom tillstöter — har denna kolera, säga vi, nägot -om berätiigar att hänföra henne till ma kategori som våra vanliga sjukdomar? Är kon icke en pest, som i likhet med andra dylika utgör nägotfullkomligt exceptionelt ? Härmed halva vi icke velat säga att näringsmedlea ensamma förmå nägot uträtta. I friga om medikamenter och förträffiiga medikamenter äro vi icke vanlottade. Kamier liknar sig till ett specificom, opium och de öfriga ämnena i Tislemar position åro ypperliga verkningsmedel på magens organer, kamomiltolja, kanel och tbeämnet af tebusken liva blodet likasom flera andra aromatiska ämnen och m5hända skulle bläsyra, i den form, hvari den börjat musediciaskt användas i nigra sjukdomar, äfven kra tigt iogripa, om man får sluta dertill afde koler someopatiskt liknande verkaiogar på blodet den frar sriogar på friska. Detta ärne har, om viicke misstaga oss, äfven någonstädes utgjort föremål för undersökning, i tillämpning på krampkolera. I afseende 4 alla dessa medel ämna vi emellertid ingenting föreslå, väl vetande att bristande ertarerhbet g Ö leruli oberättigade och att de som tillämpa dem : vetenskapen den bästa ledning för sitt on Läkaresällskapet tillräder i sina usderrä all mädcheten att icke gå ut fastanda och att i allmän het njuta en sund och närande föda. Häri har mar redan en anvisning på att kroppen behöfver krafter för att möta det ondas; men dö sä är, mnera mäste icke deraf göras behof då sju funnit sig för att boritsga dem som kunaa fia:s Att via i någon ymrighet pjutei till en god m: med ens gjort ett lyckligt och glädjande slut på dess symtomer af koleran, bestående i allmäs oro, tryck ipg i magaropen, krampaktiga rörelser i bröstmaskoch vadoraa samt häftigt påkommerde matig hetstillständ, hvarom samma låkeressliskaps underrät elser orda, är en erfarenbet hvilken, efter hvad ins. har sig bekant, flere ja minga personer gjort unde: kolerans nuvarande besök i Stockholm. Denna kn: står visserligen icke easam bland da många sällsamma men hört omtalas. Tvifvelsutan ksn reaktioner på mänga sätt frambriogas i den första instansen. Att dagligt ymnigt bruk at starka drycker eller omättlighet i nägos afseende skulle skydda moi kolera är Iden vansinnigaste sats; omättlighet stärker icke utan tär lannsar fraen tvilvelsutan är dot nnder kölerstid ir