rum en storväxt yngling om mnmiton ärs åtder. Hav var ett fullkomligt specimen af tbe genus Yankoes, med rocsärmar för korta för hans benstarka armar, pantalonger som sträfvade upp mot haas knän, och händerna lekande med kopparslantar och tio styfvers I: spikar i hans fickor. Han introducerade sig genomlatt säga: jag har just kommit ut hit med några få Yankee-notions, för att handla, och jag önskar få se kejsaren. Hvarföre önskar ni att se konom?a ,Jag har medfört till honum en present hela vägen ifrån Ameriky. Jag högaktar honom rätt ansenligt och jag önskar att komma till hoaom, för att ge ho-: nom den med mina egna händer., Mr Dallas smälog i det han svarade: det är ett vanligt bruk, min gosse, att ge krönta hufvuden presenter, i väntan att få något vackert igen, och jsz fruktar att kejsaren blott skall betrakta det som eti Yankee-knep. Hvad har ni med er åt honom ? Ett ek-ollon., Eit ollon! Hvad i all verlden förde er ait bringe kejsaren i Ryssland ett ollon? Jo, just kort förrän jag gick till segels, reste mor och jag till Washington för att höra om en pensioz och dä vi voro der, tänkte vi att vi skulle se oss om på Mount Vernon ). Der plockade jag upp det här ollonet; och jag tänkte för mig sjelf, att jag skulle bringa det till kejsaren. Må tro, tänkte jag, har mäste ha hört en hel hop om vär general Washington, och jag väntar att han lär beundra vära institutioner. Så att nu ser ni att jag bringat det hit, och nu vill jag komma till honora.n Min gosse, det är ingen lätt sak för en fremling att komma nära kejsaren; och jag fruktar ati hap icke lärer bry sig om er present. Jag säger er att jag vill ha ett samtal med konom. Jag menar att jag kan söga honom en ting eller par om Ameriky. Jag gissar att han skall bb ansenligt beläten att höra om vära je nvägar; och hvilka stora färor vära ängbätar skära ut. Och när. han får höra huru galant värt folk gär framät, kac-: ske det skall sätta honom i verksamhet att göra nägot. Det länga och det korta i saken är, att jag icke blir tillfreds innan jag fått tala med kejsaren; och jag skulle tycka om att se hans hustru oeh barn. Jag vill se huru sådant der folz föder opp en familj., Nå väl, sir, efter ni är så beslaten, så vill jag göra hvad jag kan för er. Men ni måste vänta e att gå miste om hvad ni önskar. Ehuru det är ev mera ovanlig väg, sä skulle jag likväl råda er att. appvakta vice kansleren, och nämna edra önskningar, l: ban kan möjligivis hjelpa er. Godt; det är allt hvad jag önskar af er. Jag skall komma igen, och läta er veta huru jag slär mig ut.o . Om två eler tre dagar kom han igen och sade: N5, jag har sett kejsaren, och haft ett samtal med honom. Han är en verklig gentleman, kan jag väga er. När jag gaf honom oilonet, sade han att an skulle sätta upp en stor bod invid det; att de: var ingen karakter i gamla eller nya historien som ban beundrade så mycket, som vär Washington. Han sade att han skulle plantera det i sin slottsträdgärd ned egen hand; och han gjorde det, ty jag säg honom med mina egna ögon. Han ville fraga mig så mycket om våra skolor och jernavägar, och det ena och det andra, så att han bjöd mig komma igen och se hans döttrar: ty han sade att bans hustru kunde tala engelska bättre än han kunde det. Sä att jag gick till honora igen i gär; och hon är en fia, klok vinna, kan jag säga er, och hans döttrar äro snälla Hickor. Hvad sade kejsarinnan ät er? sÅh, hon gjorde mig en hel mängd med frägor. Tror ni väl att bon tänkte att vi icke hade nägot tjeastefolk i Ameriky. Jag sade henne att fattig:. folk gjorde sitt eget arbete, men att rikt folk hade tullt opp med tjenare. Men-då kalla ni dem :cke jenare, sade hon, ni kallar dem hjelp. sJag gis sår, mada:ve, att ni har läst mrs Trollope!s sx jag. Vi hade dendera boken om bord på värt fariyg. Kejsaren klappade då händerna och skrattade så att han kunde gå ät. Ni har rätt, sir,, sade han. Vi skickade efter eit engelskt exemplar, och hon harl: hällit på att läsa det just denna morgon!. Då sade jag honom allt hvad jag visste om värt land; och ban var storligen förnöjd. Han ville veta huru länge jag skulle dröja här på orten. Jag sade honom att jag hade sält alla de notions som jag fört öfver med mig, och att jag gissade att jag skulle vända om med samma fartyg. Och jag sade dem adjö alla, samt och synnerligen, och gick att sköta mitt. Her jag inte haft en stor tid? Jag gissar att ni intet räknade på att jag skulle slå mig igesom, mr Dallas la Nej, i sanning, min gosse, jag det gjorde. Ni ken anse er lycklig; ty det är ganska ovanligt att krönta hufvaden behandla en fremling med så mycken utmärkelse. , Nägra dagar sednars kora ynglingen äter och sade: sjag gissar att jag skall dröja här en stund längre; jag är så väl bemött. Häromdagen kommer en stor officer till mig i raitt rum, och säger mig att kejsacen skickat bonora för att visa mig alla märkvärdighbsierna; och jag kiädde mig, och hn tog mig med sig i en mycket rar vagn med fyra hästar; och jag bar varit i testern och museum, och jag gissar att jag sett omtrent allt som är att so i S:t Petersburg, Hvad säger ni om det, mr Dallas? s Det tycktes så otroligt, att ea fattig, ohyfsad Yankeg-yngling skulle sä öfverhopas med uppmärksamhet, att ambassadören visste icke rätt hvad han skulla tro och tänka. Isom kort tid synies äter hans besynnerlige unge landsman: Näå! sade han, jag tog mitt parti att fara hem; och så gick jag för att tacka kejaren. Jag tyckte att jag ej kunde göra mindre, han bade varit sä artig. Då siger han: är det någonting annat, sam ni skulle vilja 2e innan ni ätervänder till Ameriky?. Jag sace bonom att jag skulis ha tyckt om att titta på Moscow; ty jag bade hört en hel bop omj, att da tände eld på Kremlin; ech jag hade läst en bel del om general Bonaparte; men det skulle koste en mängd med penningar att kormmna dit, oc5 jag ville föra Evad jag hade förtjenat hem till m jag sade bonom adjö och gick. Mena hvad g ait ban gjorde nästa morgon? Jag bedyrar e skickade samma man, i uniform, ut föra mig tilll. Moscow i en af hans egna vagnar, och som skulie föra mig tillbaka, när jag sett allt hbyad jag ville se. Och vi skola fara utaf i morgon, mr Dallas. Hvad tänker pi nuP Och verkligen nästa morgon åker Yankeegosser förbi ambassadörens bus i eu präktig vaga med fyrs bästsr, vinkande? med sin näsånk och ropande: sadjö! adjöls Mr Dallas hörde sedan af kejsaren sjeli att hvad yoglingen berättst honom var til ala åelar sannt. Han hörde om honom sednare från Moschau, der bar var äöljd af stadens embetsmån och behandlad me: samma utmärkelse, som varligea visas fremmandt gessndier. De sista pyheter man har fräa honom genom tidnipgarne, omtala bocom säsom resande i Circassien och skrifvande en dagbok som han ämnar läta trycka. Och hvean u:om ex Yaza3ze3s kuade ha gjort allt det der? tiliägger mrs Child. f--L 1 m Cm mm R RA Po —— um grafven. låtsketsnstontennnttOd Spekulationer öfver Koleran. Nästan ingen dag förgär utan att vi mot taga flera eller förre insända artiklar, innehållande betraktelser, bipoteser, förslag till behandling och botemedel, o. v. Vi hafva ej meddelat dem, emedan de skulle hafva upptagit nästan balfva tidningens utrymme, och emedan vi trott att deh praktiska nyttan