Aftonbladet – 21 september 1853, sida 2

hela ssken. Härvid såg mr Pike på klockan, och jag tog min hatt och gick. Det kan icke finnas något behagligare ställe än en stor hufvudstad då man är beqvämt bofast derstädes — har ordnat ett regelmässigt användande af sin tid och förstår att taga göromål och nöjen i vederbörliga proportioner. Men ett flyktigt besök i en stor hufvudstad, hastigt och oförberedt — boende på ett värdshus — ock dertill på ett värdshus i City — med en plågsara börda af affärer på sinnet, om hvilka man icke har att vänta några underrättelser på tre dagar; och en hemlig, gnagande sorg på bjertat, som om jag hade — och dertill icke något arbete att utföra och intet nöje som man har sinne för att dela — då är en stor hufvudstad öde, ledsam och tryckande! Den är tröghetens borg, icke såsom Thomson uppför den, utan som Beckford tecknar den i sin Hall of Eblis — ett vandrande upp och ned, fram och tillbaka — uti en stor hemsk rymd, med handen tryckt emot hjertat; en längtan ait på en halftämd häst få spränga öfver Australiens omätliga grusöknar! Detta är rätta platsen för en man som icke har något hem i detta Babel, och hvars hand ständigt är härdtpressad mot hjertat med dess tunga, brännande smärta. å Mr Squills lockade mig andra aftonen till en af småteatrarne; och mr Squills njöt hjertligen af allt hvad han såg och allt hvad han hördes Och medan jag, med en konvulsivisk ansträngning med käkarne; äfven försökte att skratta, igenkände jag plötsligen hos en af aktörerna, hvilken utförde en hednisk tempeltjenareg vördnadsvärda roll, ett ansigte som jag tillförene hade sett. Fem minuter sednsre hade jag försvunnit från Squills sida och befann mig midt ibland den sällsamma verlden — bakom kulisserna, Min tempeltjenare var en alltför upptagen och vigtig person för att jag skulle kunna få någon läglighet att närma mig till honom förr än pjesen var till ända. Jag sikte då rätt på