Aftonbladet – 21 september 1853, sida 2

honom der han i all vänlighet stod och delade en mugg porter med en gentleraan i svarta I kortbyxor och galonerad väst, hvilken skulle spela en far med förkrossactt hjerta uti det borgerliga drama i tre akter som skulle afsluta aftonens förströelser. Förlåt mig,, sade jag ursäktande; men som Svanen ganska riktigt anmärker: Kan gammal bekantskap vara förgäten? Svanen, sir!s utropade tempeltjenaren bestört; Svanen förnedrade sig aldrig med ett gå bredt skotskt uttryck som detta! Tweed har gina svanor lika väl som Avon, mr Peacock !a Tet — tst — t—s—t!s hviskade tempeltjeraren, högeligen oroad och betraktade mig skarpt forskande under sina korkögonbryn. Han tog mig derpå i armen och sköt mig undan. Då han fått mig aflägsnad så långt som den lilla scenens knappa utrymrae tillät, yttrade mr Peacock : Sir, ni har öfvertag på mig; jag kommer icke ihåg er. Ahl! ni behöfver icke se er omkring! På min heder; gir, jag förtjenar inga förebråelser, — det var fullkomligt rent spel. Om ni vill spela med gentlemen, gir, måste ni äfven underkasta er följderna.n Jag skyndade att lugna den värde mannen. Nej, mr Peacock; om ni drager er till minnes så vägrade jag att epela med er; och långt ifrån att önska förolämpa er kommer jag nu i afsigt att komplimentera er för ert förträffliga spel och för att fråga er om ni nyligen hört någonting om er unge vän rar Vivian. Vivian? — har aldrig hört det namnet, gir. fan! Bab, ni försöker lura mig; mycket ra la Jag försäkrar er, mr Peac— Tst — tst — Hur fan vest ni att jag en gång kallades Peac— det vill säga, folk kallade mig Peac— Ett vänskapsfullt binamn, ingenting annat. Lägg bort det, sir, eller ni väcker hos mig en ädel vrede!a Godt, godt; kalla rosen hvad man vill, den doftar lika Jjufv, som Svanen, denna